En fanfar för livet
Tjugo över fem är lagom tycker valpen. Då är hon fulladdad och den nya dagen börjar. Ingen slowstarter är hon heller, ingen sådan valp som lägger sig tillrätta i knät och sträcker sig långsamt innan hon kommer igång. Här är det mer av kasta sig ur famnen, riva på grinden, slänga sig över matskålen och kasta i sig maten. Nytt rekord varje morgon. Jag ger henne en morot att gnaga på är hon svalt maten. Så jag kan gå på toaletten utan att riskera inredningen. Skrev häromdagen att jag nog aldrig haft en så aktiv valp förut. Det stämmer fortfarande till viss del. Fast jag kom att jag glömde bort Flow. Förstår inte hur jag kunde glömma henne. Söta svarta lilla racerflow är såklart den absolut aktivaste valpen jag haft. Oöverträfflig på det området skulle jag tro. Men hon sov längre på morgnarna.
Igår startade dagen också tjugo över fem. Precis som igår, och i förrgår och dagarna innan det. Hon är som en klocka min lilla valp. Jag var lite spänd när jag gick ner för att fiska upp henne och ta med henne ut då. Spänd på att se hur lilla Till hanterat natten och inredningen. Väckt mig hade hon inte gjort i alla fall. Men som jag skrev igår är hon diskret och bra på att smyga. Hon låg på fönsterbräden och viftade lätt på svansen när jag kom ner. För hennes del verkar den breda fönstersmygen vara en helt naturlig sovplats. Eller det andra steget i trappan, där kan hon också ligga utsträck och sova gott. Hon gillar att ligga högt med andra ord. Jag ska komma ihåg det och se till att vi(läs slottsherren) bygger en liggbänk på ben till henne, och Mer som också gärna ligger högt. Fröken Vi kommer bli lycklig med för hon sover gärna i lya och då kan hon ligga under bänken tänker jag Labradorerna sover annorlunda, helst utsträckta mitt på golvet en och en, på en matta eller rakt på det underlag som är tillgängligt. Cockrarna sover gärna i hög på mjuka bolster, med andra hundar eller den stora grizzlybjörnen från det stora möbelvaruhuset. Björnen ställer upp med livet som insats om Till är med i sovgänget. Jag har redan stoppat tillbaka fyllningen i honom två gånger och sytt igen med nål och tråd. Björntråd för säkerhets skull. Jag funderar över om mjukisdjuren från det stora varuhuset inte håller samma kvalitet längre. För jag tycker hållbarheten på de olika djuren har begränsats. Eller så hållbarhetstestas de inte med hjälp av unghundar. Den här natten hade Björnen i alla fall klarat bra. Värre var det med en av biabäddarna vars innehåll låg utspritt i fina små bitar över hela golvet. Lilla Till var överlycklig när jag kom ner och såg precis så oskyldig ut som en kan vänta sig. Livet med unghund.
En fördel med att bli väckt tjugo över fem alldeles oavsett veckodag är att man får vara med när dagen gryr. Kliva ut i tofflor i gryningen och möta ljuset som sakta sveper in, lyssna på tystnaden när dimman lättar och se älgen glida iväg över det nysådda fältet. Morgonmagin. Allt det som jag missat om jag fortfarande sovit. Inne mutar jag valpen med en tredje morot så jag kan få sitta ner lite med min tekopp och skiva lite till. Tack och lov för morötter. Fast det är bra omsättning på dem så strax behöver valpen ut igen. Är det inkomster blir det utgifter och två prydliga högar läggs till ute på gräsmattan. Nu har tuppen vaknat med och gal för kung och fosterland. Eller i alla fall för den nya dagen och sitt revir. Det är något fint med det tycker jag. Att starta varje dag med en fanfar för livet. Jag höjer min tekopp till en skål mot tuppen medan valpen drar loss en av de röda stormhattarna från roten. Så vänder vi tillbaka in i värmen igen. Och valpen somnar om.
