En hund Till

Det gnistrar i frosten på gräsmattan och solen är på väg upp. Själv var jag uppe långt före solen då den nya valpen påkallade min uppmärksamhet och vill kissa och serveras frukost. Sent i går kväll hämtade vi henne och nu har vi en hund till i flocken. Det blir också det som blir hennes tilltalsnamn, eftersom det blir en hund till får hon helt enkelt heta “Till”. Än så länge är allt nytt och lite ovant, så som det alltid är när man tar emot en ny individ och särskilt en sådan liten en som henne och hon har såklart igen aning om att hon heter Till än. Hon äter och sover, kisar och bajsar så med andra ord är allt precis som det ska. So far so good.

Under dagen som efter den frostglittrande morgonen rullade vidare har hon fått följa med i bilen på en mindre utflykt, lekt lite på gräsmattan och i övrigt bara “boat” in sig. Söt som socker är hon såklart med, spanielvalpar är gärna det, så särskilt svårt att ta henne till sig är det inte. Hon har en fin kontaktsökande, lite försiktigt attityd med som gör att åtminstone jag smälter lite extra. Med resten är det som vanligt, alltså att framtiden får utvisa vad som sker. Planen är såklart att hon ska bli fågeljägare, det är liksom hela avsikten med ännu en hund i focken. Men det är långt till dess förstås och först ska vi lägga gott om tid på att lära känna varandra. Det tar som bekant en hel del tid i anspråk för att bygga något hållbart och behöver så få göra. Just nu assisterar hon slottsherren med vattenbytet i akvarierna samtidigt som hon knaprar på små kex passande en åtta veckors cockervalp. Hon har apporterat en tennisboll som fyllde munnen upprepade gånger med och kravlat upp i mitt knä med den. So far so good som sagt.

Det är gott om hundar i vår flock nu och egentligen var kvoten fylld långt innan “Baby Till” flyttade in. Men en cocker till behövdes ändå till vår brokiga skara då Mer börjar bli till åren, lite luggsliten men charmig. Han påminner till vis del om en välanvänd teddybjörn och när nu pocketcockern inte kunde axla hans roll som förste fågeljägare var det nödvändigt med en ny valp på tillväxt så Mer kan fasas ut och inte köras slut. Dessutom är ju cockrar så små och smidiga att det går det ha minst fyra på varje retriever. Risken är med andra ord överhängande att de kan bli ännu fler i framtiden.

När jag fyllde femtio i höstat fick jag en porslinshund signerad Lisa Larsson, det var inte vilken hund som helst utan en brun och vit spaniel. Inte vet jag om det var ödet, slumpen eller meningen eller ingenting alls men jag trivs med symboliken och tanken om att det ändå var något speciellt som gjorde att jag nu några månader senare sitter med en spanielvalp i famnen som är just brun och vit med fräknar och samma huvudteckning som porslinshunden.

Jag är glad för min ny valp och för våren som verkligen kommer med stormsteg nu. Igår sjöng lärkan över de snöfläckiga fälten och vi fikade ute tillsammans med hundarna placerade i lä mot solväggen, krokusen blommar för fullt igen efter att snön som täckte dem töat bort, det är första mars på tisdag och idag såg vi märkligt nog redan två tranor på ett fält. Det känns fint! Men det känns inte fint alls med det som pågår i Ukraina nu, det är istället djupt oroande och lägger sordin över både glädjen för den nya valpen och våren. Make peace not war! Please.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Pin It on Pinterest

Scroll to Top