Efter en korts stunds träning med valpen kan jag konstatera att det var i det närmaste stjärnstatus på henne idag. I alla fall var jag väldigt nöjd med den korta träningen även om vi kanske inte presterade något speciellt. Det handlade nog mer om känslan. Kanske det faktum att träningsstunden var kort hjälpte till på traven med. Det hinner liksom inte gå lika mycket fel på en korts stunds träning som på en lång. Mer seriöst och förnuftigt är det kanske att inse att korta träningsstunder är bra av helt andra orsaker med. Den att skärpan hos både mig och den unga hunden klarar att vara på topp till exempel. Och att unghunden orkar hålla fokus. Unghundträning borde ske en kvart om dagen. Resten av tiden på dygnet kan man umgås, leka, vila i massor och låta unghunden bara vara hund. Själv kan jag också behöva en stunds vila, och bara få vara människa.