En lagom dos med allvar
Våren låter hålla på sig i år och termometern håller sig den ensiffriga skalan. Men det är sol och uppehåll. Bara en sådan sak tänker jag. Så uppskattat. Vitsipporna strävar långsamt och envist emot kylan och sprider sig som vita små stjärnor över marken när solen kommer fram och jag börjar ana utspruckna knoppar och skirt gröna blad på hägg och sälg. Det är nu det händer! Snart är det dags för magin som uppstår emellan hägg och syren. Jag längtar.
Men just idag blev vi en aning lurade på solen, den dolde sig bakom gråa moln som dessutom släppte ner en del snö över oss på dagen kurs på Ulkeröds gård. Blommande hägg kändes galet avlägset när vi rustade i vinterkläder tog vi oss an dagen. Några vitsippor såg jag inte till heller. Men efter den mycket goda lunchen som intogs på gårdens restaurang var solen med oss igen och livet gick från riktigt bra till ännu bättre. När jag körde till Ulkeröd i morse slog jag på p1 i radion och fick lyssna till intressanta och givande program hela vägen i lugn och ro. Det finns mycket bra i den kanalen. Tänkvärt med. Om viktiga saker och allvarliga saker och hemska uppgifter. En del vanligt vardagligt med förstås. Idag hörde jag bland annat hur de jobbar med att återskapa en levande mammut. Fast den skulle troligen bli utan betar för att inte bli eftertraktad av tjuvjägare. Den filosofiska aspekten av det landande nog ändå i att det i så fall inte blir en mammut utan mer en variant av raggig elefant. Elefanter finns tydligen utan betar nu, en genetisk variation ungefär som det finns får utan horn. Det var en nyhet för mig och jag känner att min kunskap om betlösa elefanter och mammutar är högt begränsad. Det är tur att det finns bra program på p1 så man hänger med och lär sig nytt. Ibland tror jag att jag tycker det nödvändigt för mig att lyssna på p1 för att påminnas en del om den allvarliga delen av livet med. Och då menar jag inte just programmet med mammutarna utan andra program och samtal. Som att jag behöver den påminnelsen för att hålla mig ödmjuk och klar över att inte lägga för mycket allvar och prestation i hundträningen. I sammanhanget är det en banal hobby vi håller på med som enbart är en liten del av jordens befolkning förunnad. Inte desto mindre värdefull för det förstås men det är bra att hålla distansen både till sig själv och det man håller på med.
Förmiddagen..
Mina tre yngsta hundar var med mig till jobbet idag så de fick också en dos allvar från p1 i morse. Såklart tog de väl inte in så mycket av själva snacket men jag tror det läste av tonläget och mitt en aning dämpade agerande när jag släppte ute dem för rastning på en lämplig skogsväg. I alla fall uppförde de sig som de förstod allvaret i programmen och mig för de var oväntat prydliga och till och med Lass kunde sitta på rumpan och fokusera en stund innan de fick kommando att springa fritt. Jag ska nog lyssna på p1 minst en halvtimme varje gång jag tar ut henne för träning, för det verkar göra gott med lite dämpat allvar i vår relation. Lass är lite äldre nu med förstås, har lärt sig en del ordning och reda och kan behärska sig på ett sätt som inte var möjligt för ett par månader sedan. Det är den där mognaden som kommer med tiden som börjar visa sig tänker jag, den som inte går att hasta fram utan måste väntas in med lika delar tålamod och kärlek. Och förstånd.
Imorgon blir det kurs igen. Ännu en dag på Ulkeröd. Jag ska ladda om för att ta nya tag. Förhoppningsvis slipper vi snön, det ser ut så enligt smhi rapport. Men att önska tvågradigt på termometern tycks uppenbart vara för mycket att hoppas på. Jag lägger fram vinterjackan igen.
Och pälsmössan.
