En lång fredag?
Långfredag idag. Fast fredagen har varit allt annat än lång, den har mer skyndat förbi i det vackra vädret. Traditioner och gammalt suddas ut allt mer och nu för tiden är långfredagen nästan som vilken fredag som helst för de allra flesta. Som vanligt så kanske lagom är bäst tänker jag, någonstans mitt emellan. Den långa sega, sorgsna långfredagen som var förr kanske inte är något att sträva efter egentligen, men en dag i lite långsammare tempo med stängda butiker och tid för eftertanke och reflektion är nog inte fel. Där kunde långfredagen tjänat ett syfte om den fått vara lite mer i fred tror jag. Vår långfredag har förvisso använts till en del reflektion men i övrigt har den ägnats åt färdigställandet av tunnelväxthuset och spanielträning tillsammans med goda vänner.
På träningen fick lilla Rota vara med. Hon var märkbart intresserad av sin kusin Kompis. Kanske var det några igenkännande signaler han utstrålade? Någon genetiskt likhet som hon läste av som var osynlig för mitt öga? Jag har inte sett henne så intresserad av någon främmande hund förut. Fast å andra sidan har hon inte träffat så många när jag tänker efter. Trots det visade intresset för Kompis och dummiesarna som avfyrades med apportkastare av slottsherren kunde hon fokusera på sitt och sökte fint framåt i marken medan de andra hundarna promenerade bakom. Jag blev riktigt nöjd över unghundens tydliga fokus i uppgiften och glad att se att hon mognat rejält i det avseendet. Lyra och Kompis fick också jobba, var för sig och sedan tillsammans. Några fågelstötar blev det inte men vi fick två harar på fötterna framför oss i marken. Ur synhåll för hundarna dessvärre men det var trevligt att se hararna försvinna bort över fälten och veta att det troligen blir harpaltar strax.
Växthuset står nu på plats, tusen skruvar senare. Plastskivorna sitter där de ska och det börjar bli dags för inredning. Den roligaste delen i bygget enligt mitt tycke. Vi funderar och planerar, underlag, odlingsbänkar, bord eller spänner. Tomater, gurkor, jordgubbar och kål. Kanske en kiwibuske i ett hörn. Jag har kanske lite felaktigt kallat bygget för växthus. Det är faktiskt en odlingstunnel. Ordet växthus tror jag få många att tänka mer på ett orangeri. Ett sådant där vackert glasväxthus med stengolv, sittgrupp och tomatplantor. Det är inte det vi har byggt. Det här är en lite mindre snygg odlingstunnel för produktion av grönsaker, fast något säger mig att det går utmärkt att sitta på en stol där med och se grönsakerna växa över en mugg te. Planen är att bygga en liten ”koloniträdgård” runt växthuset också, mer frilandsodling av fler grönsaker och kryddor bakom ett vackert engelskt kastanjestaket. Drömmar och planer håller oss levande.
