En riktig hönsmamma eller två
Daniel Norgren. Det var längesedan sist men ikväll gör hans röst oss sällskap på altanen. Fint. Vädret gjorde en magisk vändning i natt igen och i morse vaknade vi till nästan vindstilla och fem extra plusgrader. Tvära kast i vanlig ordning. Sommarvibbar igen. Man tackar. Omslaget uppmuntrade till en stund vid sjön efter jobbet så på eftermiddagen tog vi en tur till en liten skogsjö där Besta och Lillie var först ut. Gulliga, supertaggade Besta som fick vara med och träna en stund igen efter en tids uppehåll tyckte såklart det väldigt roligt. Partytime! Så kul att se henne så glad men lite jobbigt med alla jämfota studsen. De var jag tvungen att dämpa lite men det tycktes inte påverka partykänslan precis. Lillie simmade lite hon med, för övrigt simtränar hon lite nästan varje dag och till det får hon behandling med laser av sin sargade lårmuskel. Det ser ljust ut just nu, hon är symtomfri och vi hoppas såklart hon ska vara helt okej till höstsäsongens jakter. Evighetslång läkning på muskelsträckningar ibland, hon skadade sig någon gång i slutet av september förra året så det har minst sagt varit segt. Men hoppet om att hon blir helt återställd existerar fortfarande så det är det bara att fortsätta kämpa på tänker jag aningen uppgivet. Men. Som vanligt kunde det varit oändligt mycket värre.
Wirre fick leka på stranden med och när han lika resolut som plötsligt klev i och simmade kastade slottsherren en dummie över huvudet på honom (när han inte såg) som han glatt simmade ut och hämtade. Under tiden Wirre och slottsherren höll på med sin vattenlek tränade jag Lass på andra sidan udden. Lättast för både Wirre och Lass att vara åtskilda tänkte vi, för bådas hundarnas bästa men kanske allra mest för mitt humör och tålamod så där fram på eftermiddagen när det är längesedan lunchintaget. Jag är inte alltid att leka med då och Lass är som vanligt en mästare på att utnyttja tillfället när det dyker upp. Ett förståndigt och klokt om än något oväntat beslut från min sida att köra henne helt själv. Resultatmässigt blev det mycket riktigt också bra, hon fick pröva några olika igångar, med variationer av fördröjningar och förflyttningar samt en markering i vattnet med dolt nedslag bakom en buske. På det hela taget gjorde hon allt fint fast visst finns det några skönhetsfläckar att polera lite till på. Jag gillar hennes attityd till vattnet och jobbet. Målmedveten men behärskad tar hon sig i och väl ute i vattnet simmar hon snabbt och letar målinriktat för att hitta apporten. Hittills har jag inte behövt stötta henne och hon har heller inte gett upp och kommit in. Det beror förstås till största delen på att övningarna inte varit allt för svåra och inte på att hon på något vis är en underverkshund eller så, men ändå, hon är bra! Baksidan med det, för det finns som bekant en baksida med allt, skulle möjligen kunna bli att det blir i svåraste laget OM jag skulle behöva påverka henne eller kalla in utan apporten. Det kanske inte ens går? Iså fall får jag väl offra mig och simma ut och hämta henne tänker jag. Men den dagen den sorgen. Ska komma ihåg att satsa på att pröva första gången när det är någorlunda varmt i vattnet bara. Ifall.
Vi har två kycklingar. En höna har en kyckling och två andra hönor har en kyckling. Tillsammans. Det var vad det blev. De två som delar kyckling ruvade tillsammans sista tio dygnen och kläckte fram två kycklingar. De samsades moderligt och omsorgsfullt om de två men så klarade sig inte den ena av dem. Den låg död i ströbädden en morgon när jag kom ner och jag lovade mig själv igen för säkert tusende gången att jag att inte ska ha så många djur för det är så jobbigt med döden. Men den andra lever i alla fall och blir så fint uppassad av sina beskyddande två mammor. Den tredje hönan, hon med en kyckling, ruvade väldigt hårt och träget hela tiden men något hände på slutet så det var bara en kyckling som tog sig levande ur skalet. Hon är glad för sin lille i alla fall och verkar nöjd trots förlusten, så långt jag nu kan tyda och förstå mamma höna. Vi har en fjärde höna som ligger på ägg med, tio fasanägg och vi hoppas på lyckad föryngring där. Helst mer än en. För bara en liten ensam fasankyckling vet jag inte hur det går med. Sedan tror jag det får vara bra med ruvande hönor för i år för vi behöver fylla på förrådet med matägg och inte kycklingar. Jag har väldigt svårt att säga nej till nytt liv bara. Om någon lagt sig för att ruva menar jag.
