En skön grå vardag
En fin första vardag efter julhelgen i dis och dimma. Fåglarna har kvittrat misstänkt vårlikt och jag såg en koltrast idag. Den har troligen inte brytt sig om att flytta när det varit så milt. I nässelhavet vid en gammal gödsellega tittar små nya nässelskott upp ur marken (i januari!) och jag hörde om en labradorägare vars hund blev huggormsbiten på självaste nyårsafton. Hur tid är vädret! Det återstår att se om vi får någon vinter. Fram i mars kanske?
Jag har struktur som tema för det nya året, och så har jag lagt till uthållighet också. Den behöver det övas på, jag måste bli uthållig på att hålla strukturen ha ha. Och mer uthållig på att driva igenom de små projekten jag har på gång hela vägen. För säkerhets skull anmälde jag mig till en kurs i mental träning idag. Hundarna behöver också tränas i uthållighet, både i att ligga i och leta länge, länge efter något svårfunnet där de inte fått någon retning innan och att vara uthålliga och tålmodiga i att vänta. Att vänta är ett av retrieverns adelsmärke men det behöver jobbas på det med, på att hitta rätt sinnesstämning och balans. Det är inte alltid så enkelt för retrievrarna med väntan och särskilt inte när hundarnas förare själva inte klarar att varva ner och vänta mer än en kort stund innan behovet att skicka hunden på en ny övning tar över. Det är inte det rastlösa, effektiva vi behöver kommunicera till hundarna utan lugnet och närvaron i den. Jag vill att hunden ska var hos mig i lugnet för att den trivs med det, för att den väljer mig och tryggheten och inte för att jag ska kasta en boll, kampa eller erbjuda kalasgott godis. Det skall vara tryggt, konfliktfritt och lugnt tillsammans med mig tills jag talar om för hunden att vi ska jobba igen. Förutsättning för att det ska uppnås och fungera är såklart att jag själv är i balans och just lugn. Rätt sinnesstämning att kommunicera till hunden.
Lilla Rota och jag har varit ute en sväng igen. En tacksam adept att ha med sig ut. Vi börjar våra korta träningspass och mullepromenader med lite tennisbollsapportering på gräsmattan. Grunden har lagts inne och nu tar vi nästa steg på gräsmattan. Jag vill att hon ska tycka apportering är riktigt kul innan jag flyttar med den ut i nya marker. På gräsmattan går det i en rasande fart och Rota hämtar glatt fyra, fem bollar på raken innan vi avrundar apporteringsstunden. För hennes del är söklusten så mycket starkare än apporteringslusten, än så länge i alla fall, så jag vill verkligen väcka apporteringsintresset ordentligt innan hon utvecklar sin starka söklusten alltför mycket. Med storebror Mer var det nog lite tvärtom, med en apporteringslust likt en toppstammad jaktlabrador har han aldrig tvekat inför en apporteringsuppgift på dummie om det så varit mitt i fasanhägnet. Så med honom kunde jag göra lite annorlunda och utveckla träningen från en annan vinkel. Rota och jag tränar fortsatt en del stadga och sitt på placeboarden med. Det fungerar väldigt bra. Jag har aldrig tränat med placeboard förut och man kan säkert ifrågasätta nödvändigheten med plattan men hur som helst så är det roligt att pröva något nytt och jag gläds över resultatet träningen gett hittills.
Lakrits, Bäst och jag har gjort först övningen i vårt träningsschema som vi ska försöka hålla oss till under våren också. På tal om struktur och uthållighet. Mer om det kommer i nästa inlägg.
