En valp i slottet
Det är galet varmt, jag pustar, svettas och dricker vatten men passar mig noga för att klaga. Ett par extra högsommardagar så här i slutklämmen av sommaren säger man gärna inte nej till. Jag önskar bara att jag hade varit lite mer ledig så jag kunde ha åkt och badat tillsammans med hundarna. Men det får bli en annan gång.
Sedan ett par veckor har vi en ny valp i flocken. En ny familjemedlem. Cockertiken Rota. Det är väl ungefär så som det brukar vara när det kommer en ny valp till flocken. Mycket passning och lite fix innan vardagsrutinerna sitter. Men jag måste säga att det gått oväntat bra. Till och med så bra så att jag känner att valpen ger mig lite ny energi och inspiration. Rota var lite äldre när hon kom, vilket också har förenklat en del. Särskilt med tanke på att hon haft en bra tid hos sin uppfödare och lärt sig ett och annat. Inte så att hon kan massa trix och kommandon eller så men hon kan ta ett nej. Av både oss och hundarna i flocken. Värdefullt och nödvändigt och den bästa grunden en valp kan ha. För övrigt är det sig likt som sagt. Slottsherren (han som inte gillar valpar) ligger på golvet och jollrar med valpen under uppsikt av mig som föredrar mer pedagogiska lekar i lugna former. Valpen älskar jollret, hon lägger sig på rygg och visar sin lurviga mage så man kan klappa och gosa. Så kryper hon upp i knät när helst det finns anledning, och det verkar det finnas väldigt ofta. Hon tycker om att vara nära och lägger sig fort tillrätta i knät efter att man fått en puss eller två på hakan. Gulligt men lite hindrande, jag har svårt att sitta still med spända ben några längre stunder. Det finns ju så mycket att göra. Morgontrött är hon med och sover utan vidare till vi har gått upp, sedan sover hon en stund till i bädden på köksgolvet medan jag äter frukost och funderar över om det är något fel på den ovanligt trötta valpen. Det är det såklart inte, efter en stund piggnar hon till och det är full fart som sig bör.
I hundflocken har Rota fått sin plats och Mer har tagit till sin uppgift att beskydda henne och bestämma när och med vilka hon får leka. Jag vet inte riktigt ad jag tycker om det egentligen men lite charmigt är det ändå. Bäst som aldrig skäller studsar med framtassarna och ger ifrån sig något som liknar små dova skall när han försöker få igång den lilla. Hon tittar storögt på honom och blir platt som en tax efter marken. Hon vågar inte riktigt än. Det vågar hon däremot med Vi, där leks det för fullt, åtminstone från valpens sida medan Vi verkar försöka komma fram till huruvida hon faktiskt blivit för vuxen för att leka eller inte. Lakrits skyr valpen, inte så att han är dum men han vill bara inte umgås med lurviga, bruna småvalpar. Hon respekterar det och låter honom vara. Lyra har accepterat henne och håller med sin värdiga drottningsposition valpen på precis den platsen där hon vill ha henne. Det som för stunden känns okej för Lyra med andra ord och valpen tycks förstå reglerna. Och så Flow då, unga söta, galna Flow. Hon fullkomligt älskar valpen och några gånger nu när hon varit utan tratt har de fått träffas. Vilken glädje! Galna Flow blir ovanligt lugn och inställsam och leker så fint. Fast jag undrar hur det blir den dagen de får chans att härja fritt?
