“Ett liv utan en hund är ett stort misstag.” – Carl Zuckermayer
När man bjuds ännu en extra sommardag tar man bara emot. Tacksamt. Skalar av sig ett par lager kläder och vänder ansiktet mot solen. Igen. Den här sommaren tycks aldrig ta slut. Inte mig emot förstås. Tvärtom. Jag öppnar en öl en helt vanlig torsdag och känner att en sommardag i slutet av september är värd att fira lite extra. Jag plockar svamp med, stora gula, torra kantareller som är i sådant fint skick att de knappt behöver rensas. Det passar mig utmärkt eftersom smutsiga kantareller tenderar att blir liggande kvar orensade på brickan i köket för att sedan när räddningen är förbi och allt är försent förpassas tillbaka till skogen. Med de här torra lättrensade blir det annorlunda. En kantarellpasta till middag ska det blir tänker jag och undrar hur det kommer sig att jag som är femtio år och lite till aldrig tidigare lagat en kantarellpasta. Vet ärligt inte om jag ens ätit någon och inte heller anledningen till att jag inte gjort det. Premiär idag alltså. Det är verkloigen aldrig försent.
Valpen sover på golvet. På den lilla runda fårskinnsdynan från stolen vid köksön som hon fortsätter stjäla i obevakade ögonblick. Jag har inte hjärta att ta tillbaka den får hon ligger så fint. Och så vill jag inte störa den björn som sover för det är så ändlöst skönt att få sitta ner i lugn och ro en stund. Jag undrar hur andra gör, när de jobbar med valp. Alltså har med valpen på jobbet och så. Jag tycker det är svårt. med ett enda undantag då Svarta var valp för hon sov sig igenom hela sitt första halvår. Men de andra valparna. Jämmer. De har inga tankar på att sova sig igenom mina arbetstider utan snarare tvärtom. Ett jäkla röj blir det och mängder av påbörjade arbetsuppgifter men få avslutade. Jag är alldeles för störningskänslig.
Jag fortsätter träna Till. Med resultat över det förväntade både vad gäller själva träningen och krånglande knäled. Jag förnimmer en svag strimma av hopp i horisonten. En känsla av att det inte är omöjligt. Vi har till och med prövat sök i fasanmarker bland djävulska mängder av förbannade prästlöss men bortsett från dem var det toppen. Till var lite önskvärt försiktigt trevande inledningsvis men det blev mer fart och intensitet med tiden i marken. Det är lättare så tänker jag, Med det lite trevande i stället för ”full pull” från start. Lite enklare för mig att hålla i. Jag tror det kan bli bra, att Till kan bli bra, med rätt träning. Hennes päls ska jag nog får ordning på också, med hjälp av sax och karda. Prästlöss är verkligen en styggelse.
Jag avrundar med ett rungande grattis till Tina & My som på sin andra start i öppenklass på b-prov tog sitt andra excellent. Elit nästa för det duktiga ekipaget. Vilken perfect match de är de där två. Lycka!
