Ett organiserat kaos?

Jag tar hela flocken på en tidig morgonpromenad i sol och frost. Vi njuter av den vackra vårmorgonen men jag irriterar mig lite på delar av flocken som spretar iväg åt lite olika håll, men snart har vi styrt upp oss igen. Vid dammen tar vi paus, andas och fotograferar en stund innan vi går vidare. Fröken Vi hittar en benknota hon bär med sig och Lakrits bär en grankotte som cigarr i munnen. När vi passerat över grusvägen möter vi vår granne med taxen och stannar för att prata en stund. Pocketcockern bestämmer sig för att hälsa på taxen trots avrådan från mig och jag får ta i rejält med rösten för att få den lilla cockern att släppa taxintresset. Hemskt irriterande. Övriga hundar noterar min okoncentration när jag hanterar den olydiga bruna och samtidigt försöker mig på ett hyfsat engagerat samtal med grannen och flyter i väg i kanterna för att kissa en skvätt eller hitta något att tugga på. Några andra av dem sitter vattenkammade och prydligt kvar vid min sida. Tack för det. Jag stör mig på det mindre kaoset som uppstår bland hundarna medan grannen fascineras och lovordar den goda ordningen jag har på flocken. Att jag kan gå ut med en flock på sju hundar utan koppel. Allting är relativt förstås. Och jag tänker samtidigt att jag kanske borde sänka axlarna och kraven på mig själv och glädjas över delarna som faktiskt fungerar alldeles utmärkt. Finna min inre balans och visa mig själv och hundarna lite välförtjänt uppskattning. Vi är ju faktiskt rätt så bra. Good enough åtminstone.