Ett steg efter

Det sägs att hundar speglar sin förares mentalitet. Jag vet inte riktigt hur man ska tolka det och vad man ska lägga för värde i det men det tycks finnas en tydlig poäng i det. I alla fall när det handlar om koncentration och fokus. Ofokuserade förare med påslag av nervositet eller osäkerhet ger ytterst sällan en fokuserad hund med bra koncentration. Jag har sett tydliga exempel av det den senaste veckan och minst ett av dem stod jag för själv. Det var när jag tog den unga svarta hunden och hennes gula morfar på ett gemensamt träningspass. Jag tänkte mig att kasta några dummybollar i olika riktning och låta de två hundarna jobba växelvis. Så blev det med. När en boll hämtades in kastade jag ut en ny innan jag skickade nästa gång och så vidare. Det gick bra och så som jag önskade tills dess att den gule hunden slog i ett av sina ömma ben och fick rejält ont då han halkade till på en murken trädstam. Jag förbannade mig själv för min dumdristighet med att skicka honom på uppgiften där jag visste att terrängen var lite krånglig. Lite ynklig satte han sig vid min sida och jag klappade om honom med lite tryck, som för att förmedla att det minsann inte var så farligt samtidigt som hjärtat värkte över hans ömma ben och min dumhet. Men man lurar som bekant ingen hund så när jag sedan tog den svarta unghunden för att skicka henne att hämta de sista uppgifterna var hon slarvig vid sidan, hade för brått iväg och var allmänt ofokuserad. Ett riktigt tydligt utslag på att jag själv inte var koncentrerad och fokuserad på henne och uppgiften utan hade halva min närvaron kvar hos den gule. Sådant duger inte såklart. Man får vad man ger och mer är då inte att förvänta. No blame on the dog.

Överhuvudtaget är det bra att fundera över störningar och distraktioner. Vi är som regel bra på att göra det och vara medvetna om det när det gäller våra unga hundar men hur är det egentligen med oss själva? Klarar vi att stilla oss, vara i nuet och vänta på vår tur? Kan vi stå i en kö eller vänta på en buss utan att plocka upp mobilen och håll oss sysselsatta? Kan vi träna vår hund och lämna mobilen hemma, lägga undan funderingar över middagsmat och nästa dags arbete? Jag är inte så säker på det. Det är mycket som pockar på och vi är effektivare nu än vad vi någonsin tidigare varit. Mycket blir också mycket riktigt gjort, men till vilket pris? Vad gör det med oss och vad blir resultatet i hundträningen när vi inte är fullständigt närvarande? Det händer att jag blir sur på mig själv när jag kommer in efter en hel dag utomhus med hundar och inser att jag inte tagit ett enda foto när jag istället borde vara glad över att jag faktiskt var så pass fokuserad att jag inte ens hann tänka på att jag skulle göra det. 

Det finns forskare som hävdar att om vi blir avbrutna var 10:e minut i snitt – tar det ca 20 minuter att hitta tillbaka där vi var innan avbrottet. Det är inte svårt att begripa att det måste få en förödande effekt under en timmes samvaro och träning med vår hund. Koncentrationen och närvaron är uppenbarligen något de flesta av oss hundförare behöver lära oss att hantera på ett bra sätt. Det är behöver jobbas på! För att vi ska kunna öka våra förmågor behöver vi hantera det ur två perspektiv. Vi behöver skapa en så  distraktionsfri miljö som möjligt och vi behöver träna upp vår förmåga att koncentrera oss och fokusera. Vi behöver göra precis det som vi behöver tänka på att göra för att ge våra unghundar rätt förutsättningar. Men vi behöver se till att träna oss själva först och bli bra på det innan vi förväntar oss eller kräver det av vår hund. Otvivelaktigt. ibland känns et som man alltid är minst ett steg efter…