”Everyone thinks they have the best dog – and none of them are wrong”

Idag har det varit valparnas dag här på slottet. Fina valpar på väg att bli unghundar på allvar och någon som redan varit unghund ett tag.  Först ut var en ung goldenhane, sedan en ung flathane och efter det en ung cockerhane för att följas av ännu en ung goldenhane. När jobbet var slut för dagen och valpar med förare åkt hem var det dags för den egna valpen. Vid det laget var jag ganska trött och lagom oengagerad så det fick blev en ganska träningsfri mullepromenad för Min medan jag samlade ihop tankar och intryck från dagen. Jag har skrivit det många gånger förut och sagt det ännu fler – det är verkligen något alldeles särskilt med valp och unghundsträning! Valparnas positiva inställning till allt i livet (även till att äta bajs ibland), glädjen när de finner en apport eller när de lyckas ta sig fram i en terräng som tycks övermanna dem är oslagbar. På ett lite skämtsamt vis men med ett uns allvar kan man säga att de är unga och ännu oförstörda. Allt ligger framför dem, alla mål är nåbara, inga bekymmer har hopat sig än och inget är omöjligt. Det är en fin känsla som man gör skäl i att försöka bevara. 

Söta Shiv

Igår var vi på andjakt, ännu en fin sådan med trevliga människor, bra skytte och effektivt hundarbete. De äldre hundarna var apportörer och de yngre minglade i pauserna och bekantade sig med situationen, krutdoft och andvittring. På det sista eftersöket runt dammarna fick vi följe av två i överkant nyfikna vildsvin. De följde oss och hundarna på ungefär trettiometers avstånd medan vi sökte av strandkanterna. Grisarna verkade inte särskilt berörda av oss och hundarna och hundarna struntade fullkomligt i grisarna. Den enda som blev störd och berörd av deras närvaro var jag själv. Jag var inte alls bekväm med att ha de två vildsvinen i hasorna och hade svårt att koncentrera mig på Rota som var med mig och arbetet vi skulle utföra. Jag önskade att jag hade min egen bössa, en skicklig veterinär med stor första hjälpen väska, en större hund och ett par nödraketer med mig. Efter ett tag försvann grisarna som tur var in i ungskogen igen och jag kunde koppla av. Så mycket man nu kan koppla av när man är ute med en yster ung cocker i viltmarker. Inte alls med andra ord.

Tina och Cash

Det rör på sig ute i hundvärlden nu och jaktproven är igång om än i mindre skala än vanligt på grund av coronan. Goldenhanen Cash, som vi planerar att para med Niki, har tillsammans med matte Tina debuterat i öppenklass på b-prov idag där de belönades med ett 1a pris och mycket fin kritik. Hurra och grattis till en lysande debut!  Flera av bruna Mers avkommor har nu åldern inne för höftledsröntgen och några glädjande resultat har redan ramlat in. De som är röntgade hittills är alla fria. Hurra till det med! Friska leder är väl något vi alla önskar och hoppas på men vi vet att det inte är någon självklarhet tyvärr, så det finns alla anledning att glädjas lite extra över de fria resultaten.