Tidig lördagsmorgon och fingrarna smattrar över tangentbordet medan jag ser dagen ljusna utanför. Det ihärdiga regnandet som började i gårkväll tycks ha upphört och naturen är stilla. Nattens rotblöta passade bra eftersom jag tänker ägna dagen bland annat åt att plantera buskar. Fast besluten om att få till en fin fasanbiotop på det lilla området vi har att tillgå ska buskar av allehanda slag sättas som skydd och mat. Lite otåligt tänker jag att det lär dröja länge innan det blir storlek på buskarna och vi ser resultatet ordentligt men man måste ju börja någonstans och någon gång om det ska bli något överhuvudtaget. Jag tänker likadant när jag tittar på min klumpiga, långbenta valp som kikar på mig med mörka morgontrötta ögon. Det är lite av ett långtidsprojekt att träna upp en bra jakthund med. Just ni känner jag mig lite frustrerad över det men samtidigt är unghundträning något av det roligaste jag vet så det ska allt bli bra det med. Och jag vill inte ha bråttom, varken med unghunden eller livet i övrigt. En dag i sänder.