Följ drömmen inte strömmen
Vi hemestrar igen. Glider fram längs slingrande småvägar och kan inte begripa att vi bara är drygt ett par mil hemifrån. Allt är nytt. orört och efter varje krök dyker nya överraskningar upp. Vi åker förbi små byar, vackra hagmarker och alldeles utmärkta träningsmöjligheter och pustar och suckar om vartannat över hur vackert sommar Sverige kan vara. Augusti står för dörren och det märks, sädesfälten lyser gula och tröskningen är igång. Allt regnade som varit har gjort sommaren grön och frodig och ingenstans syns spår av torka, bara det normala vissnande gula som kännetecknar sensommaren. Jag ser mig omkring, låter tankarna vandra och drömmer mig bort. Famlar och försöker greppa längtan i drömmarna och ger mig själv mjuka knuffar i rätt riktning. Mot det jag vill göra mer av, drömmer om att ge mer tid och utrymme för och som gör mig glad. ”Stå på dig nu -säger min inre röst –sätt upp delmål och driv igenom. följ hjärtat och lev drömmen. Du kan.” Jag tackar för tipset och lovar göra mitt bästa. Det finns mycket man hinner tänka längs ringlande grusvägar.
Så rullar i vidare. Besöker en marknad som påminner oss om det vi egentligen redan visste. Marknader i gamla formatet är förbi, deras storhetstid har varit och är inte längre riktigt något för oss. Nu radas stånd efter stånd upp med likadana kläder samma tofflor, kepsar, plånböcker och matvagnarna säljer samma korv och likadana ostar. På ett ungefär. Nästa stopp är ett trevligt gårdscafé kombinerat med inredningsbutik, Vi tänker oss en räksmörgås vid ett av trädgårdsborden men en lång kö mot kafédisken och menyn med prislappen för räkmackan gör att vi säger ”en annan gång” till varandra och åker vidare igen. Husmanskost på det loka gästgiveriet avrundar istället utflykten innan vi far hem och byter bil och destination. Vi fortsätter hemestern, nu tillsammans med hundarna, far vidare och ställer bilen och tar en promenad till ännu ett av alla sommarens paradis. En skogsjö mitt i ingenstans. Några bollar och ett par dummy har vi med så promenaden kombineras med ett kortare träningspass där alla får göra något och jag känner i den stunden att jag skulle kunna ha semester minst tre dagar i veckan året om. Jag undrar om inte det är något att sträva efter? Mitt nya mål kanske. Tre semesterdagar varje vecka jämnt fördelade över året. En dröm.
Juli avslutas med ett alldeles underbart sommarväder och den lagom ljumma kvällen tillbringas på altanen med utsikt över fälten tillsammans med utvalda delar av hundarna. Med en tik i höglöp i gruppen blir det lugnast så. Gräshopparna spelar oavbrutet för dem som hör dem och getingarna surrar ovanför oss. I övrigt är allt tyst och stilla förutom när den något räddhågsna valpen ser någon passera på grusvägen en bit bort och måste halvskälla lite dovt liksom för säkerhets skull. Ut i fall att.
