Gammal är äldst

Vi packade bilen och for på fältfågeljakt idag. Tidigt i den dimmiga morgonen gav vi oss iväg. Till körde samma väg till samma ställe där vi redan varit på många andjakter i år. Samma rutiner, samma packning och samma allting. Tyckte vi. Men något var uppenbarligen annorlunda. För när vi stannat på den vanliga parkeringen vid den vanliga restaurangen och haft den vanliga samlingen med en frukostfralla och champagne som enda undantag så visste bruna Mer. Han visste att det var årets första fältfågeljakt och hans tur. Jag har tänkt, analyserat och funderat. För jag förstår inte hur han kunde veta? Frallan och champagnen såga han inte från bilen. Vad gjorde vi annorlunda så att han förstod? Inte vet jag men gammal är väl äldst förmodar jag. Rätt hade han med. Det var ju hans dag och roughshooting. Ifall jag nu missat att han redan visste så ylade han lite i bilen när vi parkerat med. För säkerhets skull tänker jag. Så jag inte kunde glömma honom. Hur jag nu skulle kunna ha gjort det.

Sedan jagade vi och den brune var i sitt esse. Bra gick det med, rapphöns och fasaner for som popcorn ur markerna och skyttarna var alerta och säkra. Sedan kan det hända att den bruna hunden var en smula olydig vid något tillfälle och fattade ett och annat eget beslut. Men det gjorde egentligen ingenting. Skyttarna blir alltid glada för lite mer fågel och det visste nog den brune mycket väl om. Gammal är äldst som sagt. En kul förmiddag tillsammans hade vi innan den brune började halta lätt och fick vila i bilen med badrock och mjukmat. De två sista dreven gick jag med svarta Min i stället. Hon fick agera både spaniel och retriever och gjorde det fint. Fasanmarkerna och roughshooting är verkligen hennes domäner och hennes rätt element. Här hör hon hemma fullt ut. Jag med tänker jag. Galet roligt och smått beroendeframkallande. Efteråt tog  vi en sväng på skjutbanan med. Jag sköt som en kratta tyvärr, men vad gör det om hundra år.