Ganska slätstruken
Det var det den blev. Gårdagens utflykt till Risveden med fika i Kånken och hela flocken hundar. Vi hade tänkt oss ta en fin tur på isen på någon av sjöarna inspirerade av alla bilder som florerat de senaste dagarna från fikavyer över isar vita vidder. Sjön vi valde är den vi har som favoritbadsjö om somrarna och som också uppskattas för vinterutflykter de gånger isen ligger. Det gjorde den nu med, över hela sjön men vi märkte snart att den verkade förrädisk och vi var inte alls övertygade om att den skulle hålla och lusten för ett kallbad med många lager kläder var obefintlig hos oss båda. Så istället gick vi skogskanten och redan där trampade vi igenom ett par gånger så beslutet att stanna på land var inte så svårt att ta. Det som gjorde oss extra misstänksamma var att inte heller några djur tycktes ha förflyttat sig över isen, den var i stort sett fritt från spår i snön. Nu blev det en fin utflykt i kylan ändå men betydligt mer slätstruken än av den fantastiska sorten med fina foton över de öppna vyerna som en frusen sjö ger. Det blev faktiskt inte ett enda foto alls för det glömdes bort, men det var bra ändå och vi kom från väggarna några timmar vilket gjorde gott för både kropp och själ. På eftermiddagen tränade vi på vidderna på de frusna åkrarna i stället, inte så storslaget alls faktiskt och inga bilder att dra efter andan över på social medier, bara alldeles lagom en ledig söndag i februari och betydligt säkrare.
