Getingsommar
Jag tror det blir en getingsommar. Jag (läs slottsherren) har redan plockat bort ett bo de byggt i taket till det minväxthuset som är monterat på en pallkrage. Överhuvudtaget är det mycket insekter i år, särskilt nu efter åskskurarna som dragit in de senaste dagarna. Jag gillar det för det har oroat mig en aning att det varit så få insekter de senaste somrarna. Det är i alla fall min uppfattning att det varit få och det verkar som svalorna tycket det samma för de har inte häckat här på flera år. Baksidan med åskskurar och insekter finns det med förstår. Knott och mygg till exempel. Jag hade glömt bort att de små jäklarna finns men nu har jag blivit påmind. Det är inga mängder av dem men de som finns kliar och sticks så det räcker och blir över.
Idag ligger dimman tät efter gårdagens åskurladdning. Jag kan inte låta bli att tycka det är lite skönt, lite vilsamt med den svalare luften och stillheten efter regnet. Fåglarna verkar nöjda med, de sjunger som aldrig förr och drar maskar ur gräsmattan medan valpen tittar på. Han är fascinerad av fåglarna och faktiskt en aning intresserad av maskarna med. Och insekter av olika slag. Han gör som valpar gör och stoppar det mesta i munnen, som att allt måste kännas in och läras den vägen. Via munnen. Som tur är har han inte plockat upp något geting än men diverse andra som skalbaggar och insekter har han smakat på och sedan förtvivlat försökt bli av med när de satt sig fast på nosen eller läpparna. Jag är glad att inte prövat någon snigel än heller för det är verkligen helt omöjligt att bli av med snigelslemmet. Jag ser några slemmiga spår slingra fram över det nya trädäcket och hittar en stor mördarsnigel alldeles utanför dörren. De har varit lätt räknade hittills i år men det lär ändra sig nu med regnet. Invasionen har börjat och jag har laddat med sax och hink men hoppas hårt på att få slippa använda det.
Igår höll jag vattenträning på det vackra stället. Historisk herrgårdsmiljön med en hel lund av blommande rododendron, hagtorn och vattenspeglar tog nästan andan ur mig. Den här försommaren är verkligen i sitt esse nu och jag blir totalt hänförd av årstiden. Magiska maj. Kan jag få en till i repris tack! Jag träffade många fina människor med, och duktiga hundar. Hundar alltså. Jag blir ofta hänförd av dem med. Av deras glada uppsyn, nyfikenhet och förmågan de besitter att förstå oss så bra, vara oss så nära och ständigt göra sitt bästa för att vara oss till lags. Minus ett eller annat hyss såklart. Men helt ärligt är det väl mest på oss hyssen och olydnaden hänger för enkelt sagt gör en hund det vi låter den göra. Och ibland vi är galet sena i vår reaktion och uppmärksamhet och agerar alldeles för sent, för lite eller för mycket. Till syvende och sist är det vårt ansvar att vara närvarande i träningen med dem, försöka få till kommunikationen med dem, berömma när det blir rätt och avbryta när det blir fel, inte kräva över deras förmåga och glädjas över allt det de gör, och försöker göra för oss. Vara på hundarnas sida helt enkelt. Alltid.
