Golden power
Vi har varit utan golden i vår flock i ett år nu. Det är första gången vi är utan golden på trettio år. Helt sjukt hur åren går och hur det kan upplevas så tomt för att det saknas en golden fast vi har hela slottet fyllt av hundar. Vi hoppas såklart kunna ändra det på sikt. Att en ny gyllene apportör ska kliva in över tröskeln och bli kvar. För de ligger oss varmt om hjärtat de här goldenhundar och alldeles särskilt som de ovärderliga jakthundar de varit för oss på jakterna. Alltid redo för jobb, ihärdiga och uthålliga har de jobbat sig igenom jaktdag efter jaktdag med energi och glädje. Tillsynes outtröttliga i sitt rätta element.
Någon gång till hösten eller kanske närmare vintern hoppas vi att det ska kunna bli ännu en goldenkull här. Vi har fått möjligt att låna in Icka(Kopparhults Kricka) av Lena för en kull och den chansen tänker vi ta. Till henne har vi valt Buddy(Aquaseers First friend) som vi ursprungligen hade tänkt till Vis andra kull. Eftersom vi förlorade fina Vi blev det av förklarliga skäl inte så men nu får vi chansen med dottern Icka istället.
Det känns alldeles extra kul att kunna gå vidare med Icka för valparna efter henne och Buddy blir femte generationen efter kombinationen av våra gamla golden Lykka och Vispen. Fint att kunna gå vidare med linjen som vi faktiskt trodde vi tappat för gott för några år sedan men tack vare att en annan uppfödare vågade fatta ett lite obekvämt beslut lever linjen vidare och vi kunde ta upp tråden igen och få tillbaka den när Vi parades med Cash för snart tre år sedan. (Cash pappa är Kopparhults Poker). Till senhösten är det dags som sagt, då håller vi tummarna för att tycke uppstår emellan Buddy och Icka så linjen kan fortsätta vidare.
Våra golden har alltid haft väldigt hög arbetsmoral och stark jaktlust men de har också varit samarbetsvilliga och haft en bra balans emellan det självständiga och det styrbara. Men de är som man brukar säga rätt ”mycket hund” att hantera. De behöver en fast hand och ett tydligt ledarskap för att komma helt till sig rätt. Och de har behövt få jobba med något. De flesta av dem i alla fall. Sedan är det alltid någon som fallit lite utanför ramarna med, som fått lite ”för mycket av det goda” med sig i generna. Haft en motor och en arbetsiver utöver det vanliga och helt enkelt varit lite väl svåra att hålla på mattan när alla de retningar som en jaktdag innebär har plussats på. Men de flesta av dem har blivit väldigt fina, uthålliga jaktkamrater och jaktprovshundar och framför allt väl fungerande familjehundar och fina kompisar. De har inte varit perfekta hundar på något sätt men de har varit hundar som passat oss och vårt ändamål väldigt bra. Ganska ofta har vi fått, och får, frågan om vad vi tycker är den största skillnaden emellan labrador och golden, om labbarna är mer lättränade och så vidare. Vi har helt ärligt inte märkt någon större skillnad utan har tyckt, och tycker fortfarande, att det är större skillnader och likheter emellan individer än mellan raserna. Lite senare mognad hos goldenhundarna kanske, lite livligare temperament ibland, men inte samma känslighet som labradorerna kan ha. Men ändå. Våra bästa golden har varit lika lättränade, lika lätta att föra och lika duktiga som våra bästa labradorer.(och cockrar för all del) Så fortfarande mer individ än ras känns det som. Eventuellt beror det på att vi är lite nostalgiska och blir lite sentimentala när vi tänker på våra tidigare golden och låter oss färgas av det men ett vists mått av sanning måste det ändå ligga i vår upfattning tänker jag.
Ps. Har du tänkt skaffa valp nästa vinter/vår och är intresserad av en arbetsvillig golden samt delar vårt intresse för golden som apportör på jakt och jaktprov är du välkommen att höra av dig. Lite mer information om den planerade kullen finns på valpsidan och mer fylls på efterhand när uppgifterna ramlar in. Ds
