Gundogtraining is like a dance of the Heart when the Soul is free
Eller? Jag önskar i alla fall att det skulle vara så och det är nog det allra mest, om jag bara tillåter mig att gå ”all in” och ge hundra procent. Bakslag och sämre träningar kommer som räkningar i brevlådan, så är det bara och det tillhör liksom spelet. Det kan rent av vara utvecklande och lärorikt, när vi torkat tårarna och svalt förtreten över att det inte riktigt blivit som vi tänkt. Det som inte dödar härdar och starkare går vi framåt. Eller något liknande. Om vi bara kunde släppa lite på allvaret så skulle vi säkerligen kunna ge oss hän i träningen på en friare sätt dessutom. Att fyllas av fiaskofruktan för oss inte framåt, det får snarare motsatt effekt.
Våga pröva och tänj på gränserna! Det blir inte fel , det blir möjligen annorlunda och du lär dig massor både om dig själv och din hund. Och om hundträning. Att kunna kommunicera med en hund och träna den är omtumlande, roande och utmanande. Något att hämta kraft ur. En energi att fylla alla dessa vardagar med. En glädjekälla och en sann inspiration. The daily good. Gå inte miste om den möjligheten!
Lördagen på slottets har ägnats till ett träningsupplägg för ett gott gäng. En hel radda duktiga och arbetsvilliga labradorer i vårsolen. Solen som i och för sig uteblev den mesta av träningstiden men det blev bra även med moln på himlen. Fina hundar och fina förare, alla med just sina styrkor och svagheter på gemensam väg mot samma mål. Målet torde väl då vara en väl fungerande, lydig och uppmärksam retriever för fågeljakter, prov och tävlingar. Lite skämtsamt, men med ett visst allvar, kan man tänka att det gäller för förarna med, en uppmärksam och väl fungerande förare är avgörande för resultatet så att säga. Inget team blir starkare än dess svagaste länk. Ordentligt sammanfogade i skarvarna blir teamet däremot starkt och oöverträffligt, och det är väl någonstans det vi alla strävar mot? Att bli bättre på tajming och att veta när man ska handla och styra eller låta hunden försöka utan inblandning är ett ständigt pågående projekt som man såklart blir allt bättre på ju mer man håller på. Som slottsherren mycket riktigt sa under dagens träning så gäller det att låta hunderans få en ordentlig chans på de ”blinda” apporterna, så länge hunden trots allt tar sig närmare målet kan det vara dumt att peta alltför mycket i detaljer och utförande. Det handlar till syvende och sist om samarbete och förtroende för att få in de krångligaste apporterna. Eventuellt togs några steg mot det målet idag, på lite olika sätt. En trevlig dag var det i alla fall med bra hund och förararbete och våren i antågande. Man kan ha det sämre.
Efter ihopplockande av diverse träningsmaterial tog vi de egna hundarna för rastningen på ängen. Jag tog med skyffeln och ”påpetaren” för uppsamling av delar av vinterns hundbajshögar som nu ligger fritt framför fötterna efter snösmältningen. Slottsherren pekade med tydliga anvisningar och jag plockade skiten med hjälp av redskapen och förpassade den ut på åkern eller in i skogen medan hundarna pysslade med sitt. Jag tror bestämt slottsherren uppskattade arbetsuppgiften, den att få peka och tilldela medan jag gjorde jobbet. Jag som själv gillar att bestämma och styra förstod honom precis. Ibland är det helt enkelt extra fint att se andra arbete. Imorgon är det söndag och arbetsfri dag. Det är nog tur det.
