Happy face

Hasar mig nedför trappan i tidig morgontimma allt annat än pigg. Jag som oftast vaknar med ett leende på läpparna redo att ta tag i dagen känner mig aningen håglös och mest inställd på att sova ett tag till. Pocketcockern vill dock annorlunda och viftar glatt på hela den lilla cockerkroppen och hälsar mig med ett djupt ”woowowwwoow” när jag kommer ner. Jag förmodar att det betyder både att hon är glad och se mig och att det är hög tid att sätta fart och att hon gärna vil starta dagen med en av icas mjuka godbitar för lagom stora hundar. Så fort jag vaknat ordentligt – lovar jag henne i mitt sömndruckna tillstånd. Okej Kay tänker jag sedan, upp till bevis, medan jag läser visdomsorden uppklistrade på kylskåpet med dimmiga morgonögon efter att jag hällt upp en ingefärsshot –” I den här stunden skapar du din egen värld”– och ta mig sjutton om jag inte känner ett leende ta plats i mitt ansikte. Tacksam över en ny dag att forma och ta del av slår jag mig ner vid köksön och knäpper på datorn. På datorn klickar jag fram några av de bloggar jag brukar läsa medan jag dricker mitt morgonte. Och hör och häpna. På stuteri Kry som jag följer heter det senaste inlägget ”Att välja”. Bloggen och stuteriets innehavare, veterinär Helena, har varit på kurs och utbildningsdagar och dagarna avslutades med.. Gissa vad? Jo ett fyra timmar lång föreläsning med Kay Pollak. Jag citerar från stuterikry:

”Sista dagens föreläsare visste jag inte vad jag skulle vänta av. Regissören Kaj Pollack i fyra timmar – vad skulle det bli av den tiden.

Det blev ett minne för livet. Han påminde mig och alla om de val man kan göra. Satte ord på det som jag redan påbörjat och ville, och kopplade känslorna till det. Visade att vi kan göra skillnad för oss själva, och för andra.
 
Jag gick därifrån inspirerad och beslutsam. Jag kommer tänka fel tankar, tappa tron på mig själv ibland. Men jag ska verkligen försöka välja att ta vara på de dagar och stunder jag har kvar”

Så där ja, genast känner jag inspirationen komma smygande. Vi har alltid ett val och ett liv att ta vara på. Det är bara att sätta igång tänker jag hurtigt. Som vanligt kan jag inte heller låta bli att flytta över tankarna till hundträningen. Jag kommer att göra fel i träningen, tappa tron på mig själv, min förmåga och förmodligen stundtals även min hund. Men jag ska verkligen försöka välja att ta vara på på de dagar och träningstillfällen jag har. Se möjligheterna i stället för begränsningarna och sakta jobba mig framåt. Välja glädje. Jag börjar NU, tio över sju en måndagsmorgon. Det kommer att gå fint känner jag.