Happy hour
Regn och rusk höll oss sällskap på eftermiddagens kurs. Till viss del i alla fall. Det var längesedan sist för vi har inte haft någon nederbörd alls på hela mars. Inte blev det mycket nu heller men tillräckligt för att det skulle bli blött och kallt. Inne i stugvärmen tinande vi ändå upp fort igen och för egen del fick jag inte tid att frysa mer eftersom baby Till väntade på mig med fulladdat batteri. Dags för happy hour! Hon är intensiv. Precis som valpar och spaniels ska vara för all del. Men att hon är något krävande går inte att förneka. Energin i hennes vakna stunder räcker till minst två valpar till tycker jag. Tack och lov för fröken Vi som tålmodigt ställer upp som supernanny när jag tycker huliganen blir alltför eländig. Fröken Vi tittar med stora ögon på mig och undrar nog om hon inte varit barnvakt tillräckligt idag. Jag mutar med en fylld röd Kong och Vi studsar lyckligt. För en fylld Kong gör Vi nästan vad som helst. Till och med fostrar ettriga småvalpar. Och jag har inga problem med mutor. Inte i det här fallet i alla fall.
Finns det hjärterum…
Baby Till har haft sin första lektion på placeboarden idag. Inte särskilt avancerat till att börja med. Bara att kravla upp på plattan och så ett litet ”sitt”. Hon fattade omgående. Satt som ett litet ljus på det gröna konstgräset och väntade på godbiten. Vi repeterade några gånger, och några gånger till. Placeboarden är käck tycker jag. Bra att börja med. Tydligt för hunden och konkret för föraren. Imorgon ska vi öva lite till.
Bruna Mer gjorde illa sig i bakbenet i går på promenaden. Vänster bak. Plötslig var han blockhalt men hoppade glatt vidare på tre ben. Jag målade f..n på väggen direkt och tänkte att korsbandet gick av. Hemma igen letade jag efter en sticka eller ett skärsår eller något annan förklaring men fann inget mer än lera. Under dagen blev det bättre med benet och idag ännu lite bättre. Men inte bra. Jag oroar mig fortsatt lite för korsbandet även om jag inte längre tror att det är av. Kanske bara lite utdraget? Jag inser att det inte tjänar något till att spekulera, ärendet för gå över till expertis om benet inte är okej imorgon. Det tar på mina bruna vän. Han börjar bli till åren och kroppen har slitit hårt. Skavankerna kommer en efter en ungefär som på mig själv. Det hör väl till men känns ovälkommet.
