“Öppna upp ditt fönster, slå upp din dörr..” – Lisa Ekdahl

En terapeut frågade mig en gång vad som hände med dinosaurierna. Lite förvirrat svarade jag något i stil med att de försvann men att jag inte visste hur eftersom jag inte förstod var terapeuten var ute efter. “Just det – svarade han, de dog ut”. “Men varför det? – följde som nästa fråga medan jag fortsatt var osäker på vart han ville komma. “De dog ut därför att de inte kunde anpassa sig när förutsättningarna ändrade sig” fortsatte han och nu började jag begripa poängen. För visst är det så för oss med. Inte att vi dör ut bokstavligen utan mer att vi hamnar på efterkälken om vi inte är beredda på anpassa oss efter förändringarna utan hänger kvar i vårt “gamla”.  Utvecklingen och förändringen pågår hela tiden vare sig vi vill eller inte och vi har två val. Antingen kan vi hänga på eller kämpa emot.

I hundträningen är det samma sak. Utvecklingen där har gått i en rasande takt de senaste tjugo åren. Nya upptäckter dyker upp, ny vetenskap om inlärning och hur hundar fungerar görs fortlöpande och områden där vi kan använda hundarna i arbete utökas och förfinas hela tiden. Några väljer att hänga kvar i det gamla, att träna hundarna som de alltid gjort. Andra anammar det nya och förkastar det som varit som omodernt och gammalmodigt. Ytterligare några gör väl ungefär som jag och blandar gamla kunskaper och erfarenheter med nya insikter och vetskap. Jag känner mig trygg i “mitt sätt” att träna hund och jag vet hur jag vill ha det med hundarna men jag är ständigt öppen och nyfiken på att bli ännu bättre på att förmedla det jag vill, kommunicera med hundarna och bli bättre på att förstå vad de säger mig. Varje enskild individ. Men för att vara mottaglig för “nytänk” och hundars olika personlighet behöver man ha ett öppet sinne och vara beredd ta in det nya. Långt i från alla är det märker jag och det förvånar mig ibland hur olika vi ser på hundars förmåga och vad de säger oss genom sitt kroppsspråk och signaler. Mycket i träningen beror på rena missförstånd i kommunikation. Mellan människor men framförallt mellan förare och hundar. Våra följsamma retrievers (och spaniels) gör i stort sett alltid sitt yttersta för att förstå oss men vi förare missar i tajming och tydlighet. Hundarna jäklas inte med oss. De fungerar inte så även om vi kan känna det så. När vi inte får dem att utföra det vi vill, så som vill, beror det på att vi inte lärt dem ordentligt. Vi har inte varit tydliga nog i vår kommunikation med dem, inte haft tydliga regler och inte gett dem rätt förutsättningar. Ibland handlar det om att vi är förlegade i vårt sätt att träna. “Jag har gjort såhär med alla mina tidigare hundar och det har funkat” – får jag höra emellanåt. Och det är väl just det tänker jag, att man är fast i att göra som man alltid gjort även när man inte får rätt svar av hunden. I slutänden handlar det inte om sätt att träna eller hur och när du gör det och du måste inte ta ställning för eller emot. Det går alldeles utmärkt att vara flexibel, lite mer öppen i sinnet och beredd att träna olika hundar på olika sätt. För vem vill vara en dinosaurie och riskera att dö ut?

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Pin It on Pinterest

Scroll to Top