Hej landsbygd!

Igår stoppade vi bobilen full med hundar och gav oss av på tur i den Västsvenska landsbygden. Sol, sommar och Sverige är helt amazing. Jag är den förste att skriva under på det. Vi åkte i tidigare hjulspår till en början. För en sträcka av den vägen är så vacker och annorlunda. En knapp timme hemifrån inåt är landskapet helt avvikande och känslan av att vara utomlands blir övergripande. Kontrasten blir lika stor när vi kör en timme åt andra hållet och hamnar på Bohuskusten och dess klippor. Fast det gjorde vi inte igår. I stället slingrade vi vidare längs små kurviga vägar mot Falbygden och Hornborgasjön. En tvärsäker favorit i repris på Löwings atelje och krog blev första stoppet. Det finns ingenting på det stället som inte får toppnotering av mig. Allt är snyggt, genomtänkt och smakfullt och jag blir lika hänryckt, inspirerad, lycklig och gräsligt avundsjuk varje gång vi är där. Göran Löwings målningar av djur och natur är oslagbara. Känslans uttryck. Förmodligen skulle de kunna servera mig en torr rågskorpa med margarin i restaurangen och jag hade älskat den. Bara för att. Men vi slapp den torra skorpan och fick(köpte dyrt) däremot en galet god räksmörgås på hembakat rågbröd. Vi satt i solen på uteserveringen i tystnaden och njöt av räkmackan, det vackra landskapet och färgharmonin som verkar genomtönt in i minsta detalj. Byggnaderna i falurött med inslag av ockragult och allmogegrönt. Samma allmogegröna går igen i porslinet i serveringen och perennerna i rabatterna har alla milda nyanser av olika diskreta  färger som gör det vilsamt och behagligt. Om den som planterat och planerat gjort färgkombinationerna helt med avsikt eller om det är mer av en slump vet jag inte med det tycks otroligt genomtänkt. Kanske av konstnären själv? Skulle tro det.

Vidare sedan. Till naturrummet vid Hornborga sjön. Ett av dem. Det finns en fin slinga att naturreservatet, inte lång men fullt tillräcklig med en hel hundflock i koppel. Men vi hade gjort ett misstag. Antalet koppel var felräknade och vi hade bara fått med sex koppel till åtta hundar. Klantigt. Det duger inte i ett naturreservat med koppeltvång. Slottsherren knopade i hop ett av ett kortkoppel och ett skärp medan jag tiggde till mig en bit hushållsnöre i ett cafe. Lakrits förärades med kopplet av det tunna snöret och sedan gick vi. Det blev en fin runda i vacker natur med inslag av lärorik tålamodsträning för både unghundar och förare. Hela flocken trippade på glatt och käckt bland fåglar och människor, trätrallar och trånga passager. Vidare igen. Med utslagna hundar i bilen. Det kostar på att uppföra sig. En snabbvisit vid Ekornavallen och gravfälten där. Historiens vingslag. Förundrande och förvånande. Bautastenar och hällkistor och livets mysterium.

Så rullade vi igen. När man ändå åker förbi så blir det såklart ett stopp på Falbygden ost och inköp av Morfars päronscognacsost. Vet faktiskt ingen godare ost. Eftersom jag förvånande nog kommit på att brieost och  fikonmarmelad är en helt oslagbarkombination köpte vid det med. Det är lite udda och oväntat för jag är inte mycket för Brieost och ändå mindre för Fikonmarmelad. Men tillsammans, wow! Sedan valde vi fler småvägar genom landskapet, såg ställen vi aldrig tidigare sett, körde genom granskogar som plötsligt öppnade upp sig med böljande kulturlandskap, sjöar och vattendrag dränkta i solljus. Fler stopp blev det med, mer fika och mer sol. Mer av Västsverige. Mer av semester. Och ja, dagen var precis lika trevlig som det låter som.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Pin It on Pinterest

Scroll to Top