Hold the vision. Trust the process.

En ny vecka står för dörren igen. Jag går ut med stora ambitioner i sommarvärmen. Här ska tränas. Strukturerat och genomtänkt. Om bara högsommarvärmen kan lindras lite först för nu är det faktiskt i varmaste laget för hundarna mitt på dagen.

Morgonen är behaglig ändå så jag inledde med ett träningspass med den svarta unghunden. Ärligt talat gick det inte helt enligt plan även om det var genomtänkt. Man kan hålla sig för gapskratt när den begåvade unghunden drabbas av blackout av en utövning och hellre letar sork än dummie. Själv fick jag anstränga mig rätt rejält för att behålla en positiv inställning och inte tappa humöret. Men jo, vi redde ut det hela efter en stund och var vänner som vanligt när vi avslutade. Och vem vet, kanske var det nyttigt för mig att få en påminnelse om att även begåvade hundar kan ha dåliga dagar och att jag trots allt kanske inte var så genomtänkt i träningen utan satsade lite högt. 

Det var jag däremot på gårdagens träningsstund. En tydlig plan i flera steg följde med mig ut. Det finns en tydligt tendens att det blir bra då tycker jag, när man vet vad man ska göra och hur man ska göra redan innan man går ut. Tydligheten förmedlas med en klarhet som inte går att missta för hunden. Annat är det när jag går ut på måfå och kommer på mig själv med att stå i hagen tillsammans med hunden och lite förstrött kasta ut lite dummie här och där utan någon egentlig tanke och mening. Det brukar bli kul då med såklart, det är alltid roligt att hämta dummie, men det blir inte så bra och så givande som det skulle kunna bli om jag varit bättre förberedd och haft en plan. På gårdagens pass tränande jag den unga hunden att komma rakt in på inkallning över vatten. Hon har visat sig vara en mästare på att snabbt räkna ut och finna alternativa väger så det kändes som att det var tid att styra upp det en del. Lära henne hur hon skall göra. Vi började med krondiket. Jag lämnade unghunden i dikeskanten en bit från bron, gick över och kallade sedan in henne. Hon försökte ta bron såklart. Kvicktänkt som hon är och enligt henne ett bättre vägval. Det blev till att göra om och gör rätt och efter några försök blev det precis enligt plan och unghunden fick massor av beröm. Inkallningssignal – bekräftelse – beröm. Sedan gick vi ner till dammen och byggde vidare vid viken där. Först hade hon lite egna tankar om vilken väg hon skulle ta där också men med tydligare instruktioner och positiv förstärkning från min sida så blev det snart som det skulle. Vi gjorde övningen i de tre steg jag tänkt innan vi bytte riktning och gjorde samma upplägg åt andra hållet. Efter tre lyckade repetitioner enligt mallen gick vi nöjda hemåt i sommarvärmen som då börjat komma rejält. Det ÄR verkligen roligt att träna hund!