Hon gör vad hon kan
Slottsherren är på övervåningen och uppfinner något. Jag tror eventuellt det har något med morgondagens kurstillfälle at göra, eller för kommande kurstillfälle kanske? Jag hör att en kompressor är inbladad och känner på lukten att lim finns med och att något lödas. Återstår att se vad det blir. My har lagt sig tillrätta hos valparna och jag har slagit mig ner vid köksön efter en dags utejobb. I sol. Mest sol i alla fall. Snarts ak jag skjuta in en plåt med kakor i ugnen och släppa in resten av hundarna för kvällen.
Lass är så nyfiken. På ljudet från valparna, och doften och den spännande mamma hunden när hon med värdighet glider in över köksgolvet. Lass verkar inte riktigt veta hur hon skall bete sig så hon gör det som cockrar gör mest. Hon slår på charmen, Ler och kråmar sig, sänker blicken mot golvet och låter den lilla svanstippen vispa. Jag är osäker på om det fungerar. Mamma My ser helt nollställd ut inför den lilla cockern. låtsas som hon inte ser henne och ägnar henne inte en blick. Hon har viktigare uppgifter för sig än att leka med små cockrar förmodar jag. Men lass ger sig inte så lätt, hon springer och hämtar den gamla benknotan och gör ett nytt försök. Kolla vad jag har säger hon och er faktiskt ut som om hon kan tänka sig att ge knotan till My. Inte heller det charmar en nybliven labradormamma så till sist tar Lass knotan med sig och frågar Pal om han vill hänga med ut. Det vill han såklart. Utan tvekan, så jag öppnar dörren för dem och släpper ut de i den frostiga kvällen.
Sedan tänker jag att vi ska se finalen i På spåret. Nog för att vi missa de flesta av programmen fram till finalen och har en del att se ikapp först men jag tror vi gör en rockad och ser finalen direkt. Men det blir inte så i alla fall för kvällstimmarna går fort, valplådan lockar och slottsherren vill uppfinna lite till. Så vi sparar finalen med till en annan dag. jag har ambitionen att åtminstone se nuvarande säsong och final innan nästa dra igång i november. Det borde vi väl rimligen få till tycker jag. Det är underbart härligt att dagarna ä ljusare nu, idag var jag ute med de yngsta efter jobbet och kom inte tillbaka förrän halv sex och det gick alldeles utmärkt utan pannlampa. Baksidan, om det ens kan ses som en baksida efter en höst och vinter. är att innekvällarna blir kortare. Nr maten r lagad, hundar och fiskar utfodrade och disken undanplockad är det inte så mycket kväll kvar. I alla fall inte för mig som inte särskilt kvällsaktiv utan mer räknar ner till läggdags strax efter halv nio. Speciellt nu när jag delar sovrum men mamma hund och de små och nattsömnen blir begränsad för den delas emellan komplicerade drömmar, valpars knorrande samt en mammahund som kommit på att hon sover väldigt bekvämt i sängen intill mig.
