Höstpyssel

Min söta valp tar stora kliv mot vuxenvärlden nu. Jag har svårt att hänga med. Jag har svårt att greppa tiden och se hur fort utvecklingen går. Jag vill att hon ska bli vuxen så jag kan träna henne mer samtidigt om jag vill bromsa händelseutvecklingen och tiden så jag får grepp och hinner med. Jag vill hinna njuta av stunderna med. Hur lyckas man med det undrar jag medan tiden fortsätter rinna förbi mig. Bromsa, bromsa skrek Lotta på Bråkmakargatan och jag hör hennes förtvivlan och känner igen mig i den, även om jag inte är på nedför en brant backe. Den långbenta valpen blickar mot mig och undrar om vi inte ska göra något snart. När hon inte får svar hämtar hon en kong och hoppar utan lov rätt upp i famnen på mig. Valpar ska visst fostras med tänker jag och puttar lite bryskt ner henne igen, särskilt när de tenderar att bli långbenta burdusa tonåringar. Jag gör mig fri en stund och ägnar valpen en stunds pedagogiskt träningspyssel istället. Vi övar just nu på att hålla dummy och få till en lite skolad avlämning. Det är ett bra inomhuspyssel såhär i juletid tycker jag. Om hunden är i rätt ålder och mognad vill säga. Vi gör det på ett lekfullt sätt men med en dos av krav invävt i träningsstunderna. Hon får hålla dummyn, jag är noga med hon är fokuserad på mig och håller stilla och fint och med små signaler, lugn och tydlighet förmedlar jag sedan hur jag vill ha det innan jag tar dummyn med båda händerna och hon får släppa den på mitt ”tack”. Vid rätt utförande kan det hända att det blir det en godis från burken i gamla skåpet. Blir det inte rätt behåller vi lugnet och gör om. Hon är lättlärd och jag är envis, tålmodig och ”säker” i det här. Hon förstår fort vad jag menar så även efteråt när de korta morgonpysselstunderna är avslutade får jag diverse saker levererade i ett fast grepp i något som hon hoppas på ska ge utbyte mot en godbit. Normalt sätt använder jag inte godis apporteringsträningen då jag upplever att godisbelöning lägger sig mellan mig och hunden och påverkar relationen i fel riktning. Men när det handlar om det här inomhuspysslet och inlärning kan jag tänka mig att göra undantag, om det gagnar hunden och mig, och i Mins och mitt fall gör det så tycker jag. Nu ska vi pyssla vidare, fem minuter i mörkret varje vardagsmorgon för ett varaktigt och positivt resultat. Rom byggdes inte på en dag och vintern är lång.