Hund eller hobby
Sedan snön försvann är det kompakt svart utanför köksfönstret på morgonen. Inte en ljuspunkt så långt ögat når. Jag ser inga andra hus från köksfönstret, inte från något annat fönster heller för den delen och några gatlyktor finns inte här. Svart som natten, stilla och lugnt men ute i hundrummet lyser de sju underverken upp. Pigga mörka ögon blinkar mot lysrörsljuset och ivriga små trampdynor trampar mot klinkersgolvet. Jag tar ett djupt andetag för att klara bajslukten och öppnar grinden. De små skuttar ut och hälsar glatt med ivrigt viftande svansar och lite tuggande på mina byxben. De får några kex att roa sig med medan jag sätter igång rengöringen med skurmoppen i högsta hugg. När jag är klar pysslar jag lite extra med den stora tiken som är först ut med att flytta hemifrån och ska ge sig av under förmiddagen. Den senaste veckan har hon blivit lite av en favorit hos mig, hon söker sig till mig när jag pysslar med dem och sitter nyfiket och tittar medan jag städar och plockar, hon väljer min närvaro före de andras och det kan jag självklart inte motstå.
Så åker de till sina nya hem nu då, de sju underverken, i tur och ordning ger de sig av och kvar kommer vi att vara med en känsla blandad av vemod och lättnad. Precis så som det ska vara tänker jag. Någon av valpköparna undrade lite skämtsamt om det följer med någon bruksanvisning till valpen. Med tydliga instruktioner så man kan göra rätt från början. Visst skulle det vara fint tänker jag, om det gick att ordna. Det gör det ju på sätt och vis också, en allmän instruktion med allmänna tankar om retrievers och deras träning. Men den känslomässiga delen är svår att få ner i bruksanvisningen, den där för varje hundindivid och varje enskild människa. För vi är så enormt olika allihop och behöver så mycket individuella råd efter vägen. Allt sådant som rör sig utanför mallarna och inte syns ”på pappret” och därför inte passar in i den vanliga anvisningen. Med tanke på vetskapen vi har om linjerna bakom valparna i den här kullen och vad vi vill försöka få fram så känner vi oss i alla fall rätt övertygade om att det kommer att finnas gott om arbetslust i de små. Jaktlust och energi. De kommer säkert blir rätt stökiga stundtals. Hundar med mycket energi upplevs gärna rätt jobbiga. Det hör till och är rätt och riktigt med jobbigt när valpen hänger i gardinen, biter sönder biabädden eller springer gatlopp i vardagsrumssoffan. Vi ska försöka vägleda, ge guidning och anvisningar så långt vi kan såklart, så som de flesta uppfödare att ett gäng huliganer gärna gör. En uppfödare av tjänstehundar sade i en podd jag lyssnade på häromsist: ”du köper inte en hund om du köper valp av oss, du köper en hobby som kräver många timmar av ditt engagemang varje dag”. Så kan det vara tänkter jag och så kan man nog säga att det är med våra huliganvalpar med.
