Vintern verkar ha kommit för att stanna och kylan håller oss i sitt järngrepp. Kyla i västsvenska mått mätt, troligen är de här minusgraderna ingenting för en norrlänning. Vi kämpar vidare i vintern och pandemin. Kämpar är väl i och för sig inte rätt ord för min egen personliga del. Jag behöver inte kämpa något särskilt egentligen, jag har det bra och behöver mest bara glida med och försöka göra det bästa av situationen. Fast jag längtar jag ändå efter det som ska komma efteråt, efter pandemin och efter vinterkylan. Jag som egentligen trivs rätt bra utan alltför många sociala sammankomster känner nu att jag verkligen längtar efter just det. Att träffa folk och umgås under normala former, gärna i hundsammanhang. Det är nog inte så dumt att längta lite ibland faktiskt. Så man är riktigt på hugget när möjligheterna öppnas upp igen. Men det hade varit bättre att längta utan en pandemi runt hörnet förstås. En period av vila gör nog annars många gott. Mig med förmodligen men det står i avvägning mot den alltid förföljande rastlösheten.
Många hundar och förare har just vintervila nu, förståndigt och förståeligt men jag själv känner att vintern är den tid på året då jag själv har som mest tid för träning och pyssel med grundövningar och den chansen vill jag inte missa, så jag tränar på fast i lite mindre skala. Någon gång under året är det nog ändå bra att ge varje hund en längre period av vila för tänker jag. Frånvaro från något vi gillar brukar ge ett härligt sug när vi sätter igång igen. Det gäller i allra högsta grad hundar i träning med. Man kan likställa det lite med tiken som får en kull valpar. Väldigt många tikägare vittnar om att deras hundar har sina allra bästa perioder av träning och prestation när de nyss haft en valpkull. Visst kan det ha med hormoner och sådant att göra men det faktum att tiken faktiskt varit borta från träningen under flera månaders tid är säkert också en bidragande orsak. För dem blir valpningen ett naturligt avbrott från det andra. Och lusten att jobba är på topp när man sätter igång igen. Även om man inte har en tik som får valpar så finns ju möjligheten att ge hunden ett ordentligt avbrott för att bara promenera, umgås och vara hund. Boooring… men inte så dumt ändå.
Hur gör man då för att behålla motivationen när vintern håller i och framtiden känns ganska oviss? Och om dessutom hunden ska vila. Mitt hetaste tips inom området, om man nu inte vill ägna sig åt någon ny hobby, är att se till att ha flera hundar. Då kan man fördela vilan och hundarna över året och har alltid minst en hund att träna. En utmärkt lösning tycker jag, ha ha.
Remember : ”The world is changed by your exampel, not by your opinion”