I mitten av varje svårighet ligger en möjlighet- Albert Einstein

Klockan är fyra på morgonen och valpen behöver gå på toa. Jag hasar ner för trappan och kliver ut i daggen med valpen och Lass Monster som också verkar nödig. Medan de gör vad de ska vänder jag kroppen och blicken ut över ärtåkern och ser en ståtlig älgtjur äta av ärtorna en bit bort. Det har sina fördelar att vara ute tidiga ljusa sommarmorgnar, eller nätter kanske är mer rätt att säga. Om man vill se älgtjurar beta i ärtåkrar vill säga. I övrigt är det helt tyst och stilla. Älgen lyfter huvudet och sneglar mot oss innan han fortsätter äta och vi går in igen. Jag förklarar för Pal att det är för tidigt att äta frukost och några timmar kvar tills dagen börjar på riktigt men han tittar ändå besviket på mig medan jag går upp för att för lägga mig och försöka somna om igen. Det går sådär med att somna om när jag väcks efter fyra på nätterna. För tidigt för att starta dagen men för sent för att sova. Och en valp med för bedjande ögon.

Vädret slog om lite idag. Igen. Det fanns plötsligt mer luft att andas och en svag lättsamt svalkande vind. Vi tog morgonen till sökträning för gulliga Lillie och jag tränade cockrarna enligt den nya någorlunda strukturerade planen. Tänkte att det var bra att träna innan det väntade regnet drog in och resten av dagens göromål tog vid. Morgonen är min bästa tid, utvilad och energifylld borde jag rimligen också vara mitt bästa jag för hundarna. Fast det blev mycket varnare än vad vi förutspådde så söket på det hallonristäckta kalhygget blev i tuffaste laget för Lillie. Best fick några kluriga enkelmarkeringar på samma hygge innan vi gick hemåt igen. Hon har börjat löpa förresten, Besta, det var egentligen helt väntat bara att jag glömt att ta det med i beräkningen i planeringen. Så därför blir det inget med den planerade mocktrial träning där vi skulle vara med på onsdag. Jämmer. Så är det ha ha tik och det är inget nytt under solen med det den här gången heller.

Tur då att jag har de två unga cockertikarna och är nypåylld med spanielinspiration så jag har annan träning att sätta händerna i. Riktlinjen är tydlig, planen klar. Jag tog dem i tur och ordning för varsitt träningspass på gräsmattan och gjorde en twist av nya tips och det sättet jag jobbat på med dem hittills. En gyllene medelväg eller det bästa av två världar skulle man lite kaxigt kunna kalla det även om jag vet att det finns flera världar inom hundträningen som förmodligen är minst lika bra. Men jag har bestämt att hålla mig till de här två. Jag tog Lass Monster först, för att vara säker på att min energi och mitt goda morgonhumör skulle räcka till. Stoppsignalen är temat för henne, jag ska förankra och befästa den så den så nära som det bara går till att bli automatiserad INNAN vi går vidare med nästa del i träningen. Repetera, repetera, repetera. Med variation. Jag släpper fram monstret i Lass nu med, låter henne leva ut hela sin energi istället för att styra upp, begränsa och paketera. Låter henne vara spaniel ut i klospetsarna, Fast tillsammans med mig då. Enbart tillsammans med mig. Det blir snabba rörelser, hög energi, snabba stopp och snabba belöningar. Tajming, tajming och åter tajming. Försöka fånga när hon är i tanken att göra rätt och belöna då. Flow. Jag strävar efter flowet i mitt agerande och när jag är med och hamnar rätt får jag rätt svar av henne. Omedelbart. Det gäller förstås med alla hundar i all träning bara att kvicktänkta Lass ställer det lite på sin spets. Jag behöver öva.

Lilla Till har stoppsignalen ordentligt på plats men däremot släpar inkallningssignalen lite efter så det är fokus för hennes del. Och min då. Misstänker att jag faktiskt aldrig riktigt sett till att befästa den vad gäller henne. Hon har liksom bara fått hänga med i träningen och mer kastats in i färdiga uppgifter. Vilket hon i och för sig hanterat bra men utan bra grundstenar rasar huset för eller senare som bekant. Så vi lägger in en extra växel här. Reparerar, repeterar och levererar.

Pal och jag har tränat lite sitt det senaste. Enkelt på valpnivå och efter några repetitioner har han fortsätt vad det är jag vill han ska göra när jag säger ”Ssss..” som är början på sitt. Han sätter sig om än inte så snabbt än och får sin belöning. En liten godbit som belöning för det uppskattar han. Idag hade jag plockat fram ett oxöra han skulle få att gnaga på och eftersom vi är i inlärningsfasen med ”sittet” tänkte jag utnyttja oxörat till en repetition. Tänkte att han skulle få göra ett litet sitt för att få oxörat typ. Han satte sig fint på ”sss…” men blev märkbart besviken när han fick oxörat. I min värld var det en superbelöning men uppenbart var det inte det i valpens. Han ville han sin vanliga lilla godbit. Det är inte alltid en belöning blir en belöning tänkte jag och gjorde om ”sittet” och delade ut en vanlig godbit. Då blev Pal så nöjd att han efter det glatt tog oxörat med sig för att gnaga på någon ostörd plats nära mina fötter.