Ibland måste saker gå fel innan de kan gå rätt
Morgontimmen innan ljuset kommer. En timme i stillhet med frukost för mig, tuggstund för valpen och fröken Vi och tid att göra precis vad jag vill för att starta dagen på bästa sätt. Valet idag föll på ett poddavsnitt medan jag ser över lite fakturor och annan administration. Utan att skynda mig. Det är hela poängen tänker jag. Att jag kan göra det jag vill i min egen takt. För att få till det rent praktiskt och få tillgång till den lediga timmen och lugna starten av dagen går jag upp en timme tidigare än vad jag egentligen behöver. En ren win-win situation för mig och helt självvald.
Jag tänkte skriva lite om vikten av att göra en träningsplan idag. Och den ännu större vikten av att vara flexibel och kunna ändra planen när hunden inte svarar rätt. För de gör ju faktiskt inte alltid det. Hundarna. Svarar som vi tänkt. Hur mycket jag än vet och har planerat och vet att jag behöver träna till exempel sidotecken och förberett mig för det så hjälper det inte om hunden inte är med. Hur tydlig och strukturerad träningsplan jag än gjort kommer inte resultatet bli bra. Det är bra att vara envis och tålmodig men ändå bättre att kunna ändra sig. Jag brukar tänka att jag ger det två försök, men om det blir fel båda gångerna kör jag inte en tredje gång för risken att det blir fel då med är mer än överhängande. En nia på en tiogradig skala. Och efter det är det lätt att köra fast helt. Jag försöker tänka om istället, förenkla, ändra eller gör något helt annat. Har jag en plan B blir det den, om inte kanske jag bara kastar en rolig boll och går en promenad istället.
Förresten…
Jag är inte alltid sådär planerad och strukturerad och pedagogisk och fylld av insikt och flexibilitet. Ibland är jag bara så där vanligt mänskligt urkass och gör fel och blir förbannad på mig själv och hela tillvaron och tycker att det mesta suger. Långt bort från anpassningsbar och ödmjukt inställd till snabba ändringar i hundträningen. Irriterande men sant. Som tur är händer det inte allt för ofta.
Unga Besta är ett typiskt exempel för en hund som inte riktigt är i nivå med min träningsplan för stunden. Jag har stora planer och höga ambitioner, eller mer hade, för den här vintern med henne. Planen att träna mycket grunder och nöta fast tecken ordentligt nu under en period av året då jag har en hel del träningstid till mitt förfogande har spruckit. Hon är nämligen inte alls lika sugen som jag på den typen av träning just nu. Ett löp står för dörren och hon är uppenbart påverkad på ett eller annat sätt. Blir oengagerad och i mina ögon lite låg. Det är helt enkelt inte den typen av träning som jag vill hålla p med som hon behöver just nu, därav projekt ”roliga bollmarkeringar” och bara släppa loss och gasa på för hennes del. Den andra träningen får vi komma tillbaka till senare. Och det är inte detsamma som att undvika ett problem eller inte att vi inte tränar på våra svagheter, det handlar mer om att se hunden där den är just nu och anpassa träningen efter förutsättningarna det ger.
Och. Precis nu startade fröken Vi sitt löp. Jag hoppas hon drar med sig Besta. Vis löp som vi väntade på redan i början av november. Bättre sent än aldrig brukar man ju säga men nu vet jag inte. Vi hade faktiskt lika gärna kunnat hoppat över det helt nu eftersom valpplanerna också redan spruckit, ha ha.
