Imorgon är en annan dag
På kvällsrastningen bakom slottet far den yngsta cockern som ett jehu över marken med låg kroppshållning. Det är uppenbart att en eller annan fasan nyss passerat markområdet och när jag ser hennes framfart och inställning tänker jag att det var bra att jag bestämde mig för att inte träna nu ikväll. För det hade jag inte orkat med. Trött och lite sliten efter ett intensivt veckoslut med en hel del arbete är jag absolut inte på samma energinivå som cockern. Långt ifrån. Träningen hade varit dömd att misslyckas med andra ord. Nöjd över att för en gångs skull ha fattat ett någorlunda klokt beslut ropar jag in flocken igen och tar de färdigrastade hundarna med in. Det är säkert bra att vara effektiv men ibland är det bättre att vara klok.
Det är så skönt nu när ljuset kommit tillbaka och dagarna är längre. Alla aktiviteter som kräver dagsljus behöver inte längre vara avklarade mellan åtta och trettio och femton och trettio utan kan istället spridas över betydligt fler timmar. Men samtidigt blir kvällarna mycket kortare och dem saknar jag nu i övergången mellan mörker och ljus. Tiden att sitta ner, komma till ro och reflektera över dagen som varit minskas till en liten kopp te, en dusch och kort stund för eftertanke innan jag snubblar i säng och somnar med pocketboken över ansiktet. Det där med lagom är fortsatt en utopi och jag kämpar vidare med balansen mellan aktivitet och passivitet. Definitionen av ordet och hur man uppnår det tycks vara en av livets stora gåtor. Fast just nu är jag nog faktiskt lagom trött om jag känner efter. Inte så där trött så det skär i mig utan trött på ett sätt så jag vet att en god natts sömn gör mig utvilad och balanserad till imorgon igen. Jag ställer mitt hopp till det nu och tror på ny inspiration och energi tidigt imorgon då min favoritdag måndag inleder den nya veckan. Som alltid.
