In a bad mood
Tiden rullar på i vanlig ordning, den ena dagen avlöser den andra och snart är januari redan förbi. Våren rycker närmare och jag får lust att peta ner frön i jorden, dra fram sticklingar och driva upp småplantor. Men sedan gammalt vet jag att det är lite dumt att dra igång sådana projekt. För ungefär samtidigt som fröna grott och det gröna börjar kika fram ur jorden drar kurs och träningssäsongen igång på allvar och det nygrodda riskerar att helt tyna bort på grund av min glömska och dåliga tidsprioritering. Så jag ger mig till tåls. Köper ett gäng färdiga plantor frampå vårkanten i stället och sätter dem på plats direkt växthuset. Lakrits har redan börjat med vårbruket, han har hållit på mer eller mindre hela vintern när det inte varit snö egentligen. Han har funnit jordärtskockorna och gräver frenetiskt för att få tag på dem. Sedan knaprar han förnöjt på de halvfrusna knölarna med hela nosen inkletad i kladdig lera. De andra hundarna har också börjat intressera sig för knölar och grävning nu och följer nyfiket Lakrits arbete. Jag börjar oroa mig över om det kommer att finnas några jordärtskockor kvar till våren eller om jag behöver sätta nya. I hägn.
Lyra är på ett uruselt humör. Jag tror det är hormonella svängningar. Hund PMS. Det behövs inte mycket till feltramp för att någon ska få sig en åthutning. Det gäller alla utom slottsherren. Han är undantagen hennes dåliga humör. Vi andra får passa oss, så vi tassar på tå och tar omvägar runt krokodilen så vi inte hamnar i onåd, för man vet aldrig riktigt när den slår till. Unga Lad förstår sig inte på surkärringshundar och trampar i klaveret gång efter annan. Han är på det hela taget lite småkorkad just nu, har ett självförtroende långt över vad som är lämpligt och tror att alla älskar honom och hans glada attityd. Utan vidare kliver han rätt in och rätt över högen med vilande hundar och när de äldre hanarna gurglar åt honom och säger till honom att backa undan viftar den lilla cockersvansen extra mycket samtidigt som han tuggar lite på Lakrits öra. Han lever farligt just nu grabben men verkar inte begripa det heller. Flocken(förutom Lyra) är tålmodig och förstående särskilt mot cockrar av någon anledning. Jag slås av att det nog inte bara är vi människor som faller för deras charm(förutom Lyra då). Hela den blandade högen av hundar har kommit in för kvällen nu och slocknat på de mjuka fällarna i bäddarna. Fröken Vi har valt eget rum, Lyra har tagit den lilla bädden i beslag och de andra ligger i hög med lad i mitten. Gulliga Lillie ligger i kanten, så långt bort från Lyra som det går. För säkerhets skull.
