Ingen förmer än den andra
Det bästa med den mörka årstiden är kvällarna. Jag trodde aldrig att jag skulle säga det så eller känna det så heller för den delen. Men det gör jag. Något har ändrats. Min tidigare rastlöshet mörka vinterkvällar existerar inte längre. I alla fall inte på samma sett som förut. Jag kan komma på mig själv med att längta till kvällen. Till middagen är lagad, uppäten och avklarad och det fortfarande finns tre timmar mörker och lugn enkom för mig där jag inte behöver åka eller gå någon annanstans mer än till toaletten. Och för att öppna dörren för hundarna vid något tillfälle. Jag tror jag fortfarande håller på att ta igen alla kvällar alla år med barn som skulle skjutsas hit och dit och fram och tillbaka och hästar och andra djur som skulle skötas. Jag gillade det så mycket då, hade inget emot det alls. Nu tycker jag det är väldigt skönt att det är gjort. Allt har sin tid. Nu har jag läs och skrivtid med någon hund vid fötterna och slottsherren någonstans i närheten. Jag knappar mig igenom de bloggar och skribenter jag brukar följa, ser om någon skrivit något nytt och hamnar vidare till Antje Jackelen text i Dagens nyheter. Jag tänker att det finns väldigt många goda människor det finns ändå, människor som vill andra väl rakt igenom. De flesta faktiskt. Men undantagen har en sällsynt förmåga att ta plats och hamna i fokus. Tur då att det finns sådana som Antje och Mariann Edgar Buddes som höjer sina röster.
Antje Jackelén om Mariann Edgar Buddes predikan – DN.se
Besta har platsen vid mina fötter istället för Pal nu. Hon och Lyra lever köksliv eftersom höglöp hägrar, eller är på gång åtminstone. Lakrits och Lad står vid grinden och hoppas men mer än så blir det inte för deras del. Pal är någonstans i bakgrunden med småtjejerna. Han börjar nog ana vad det kan handla om, med tikarna, men är hårt hållen av de äldre hanhundarna. Han har inga problem att förstå och respektera deras budskap utan inrättar sig i ledet och lägger sig tillrätta längre in i rummet. Besta älskar att vara kökshund. Hon gillar såklart att vara nära mig men framför allt innebär köksplaceringen att det kan finnas tillgång till ätbara smulor. Född utsvulten hägrar fortfarande mat över allt annat för henne. Men ikväll blir hon nog besviken för jag dricker bara te och har inget som smular till. För säkerhets skull ligger hon ändå nedanför min stol ihoprullad vid fötterna. Lyra som förstått att det bara är ”tråkfika” ikväll har gett upp och gått in till slottsherren i puben och lagt sig i clubfåtöljen. Smart hund är hon för hon har sett, känt och genomskådat att jag bara tagit fram te och lite frukt. Besta är nog lite mer korkad, eller hoppfull kanske man kan säga för det kan ju hända att jag plockar fram en smulande smörgås och om inte det skulle ske kan hon nog nöja sig med en bit äpple. Om jag får för mig att del med mig. Och det lär jag väl förmodligen få tids nog för det vore ju synd om all hennes trofasta väntan och längtan varv förgäves.
