Ingen tid att spilla
Tacksam tar jag emot oktobers milda avslut. Femton grader varmt och en sol som glimtar till mellan molnen har gjort oktober ovanligt behaglig. Det ovanligt milda vädret verkar följa oss in i november med. Det gör mig ingenting alls. Inget alls. Men leran kommer tyvärr på köpet. Det hör till. Ändå glömmer jag bort hur det är varje sen höst när gräsmattan klafsar och hundarnas hage mest liknar ett jordtag. Hur golvmoppen får jobba frenetiskt och leran stänker långt upp efter väggarna i hundrummet. Den tiden börjar nu. Och lär fortsätta till slutet av mars någon gång om inte kung Bore slår till och försätter oss i snöläge. Fast det händer allt mer sällan verkar det som. Den här hösten, när vi nu för första gången har en hund med stora vita fält mellan de bruna fläckarna blir det också påtagligt hur smutsiga hundarna egentligen är. Alla hundarna. Jämmer. Men det kunde varit värre såklart. Mycket värre. Vi kunde haft stampat jordgolv inne. Och jag slipper åtminstone frysa.
Mamma Vi pysslar med sina små och jag pysslar lite med mamma Vi. Hon verkar så nöjd i sin roll fast idag tror jag hon vaknat lite ur ”modersdimmorna” för hon vill med ute på en minirunda bakom boden. Hon tog tid på sig och hade inte sådär superbråttom hem heller. Hälsofrämjande tänker jag och bra för valparna med att få in en mamma som fått sträcka på benen och rulla sig i gräset lite. En skål med mat fick hon med. Mat går åt i mängder. Direkt efter att valparna kom ut kom hennes aptit tillbaka, tack och lov, för nu är det viktigare än någonsin att hon äter. Och äter gör hon, inte en smula lämnas i skålen som hon omsorgsfullt slickar rent. Rätt olikt henne faktiskt men ska man göda sju små så är det nog nödvändigt.
Valpen som älskar mat äter gärna hon med. Varje gång jag skramlar i en skål kommer hon skyndade hur djupt jag än tyckt hon sov sekunden innan. En klassisk betingning har skett och matskålsljudet får nu valpen att börja dregla. Kanske en skramlande rostfri skål i västfickan kan komma att bli en stensäker inkallningssignal? Fungerande men opraktiskt förstås så jag ska försöka flytta över det till visselpipan i stället. Idag har vi jobbat i trädgården hon och jag. Flyttat undan den nervissnade majsen, plockat bort några vissna sommarblommor och grävt ner de två klätterrosorna som blivit kvar i sina krukor tills nu. Lerigt och tungt blev det för vi skulle igenom några rejäla tuvgräs som var allt annat än samarbetsvilliga. Det tröttade både valpen och mig så nu är vi lite möra och smågnälliga.
Solen är snart på väg att gå ner med. Det blir mörkt tidigt nu med det nya tänker och jag känner mig ännu gnälligare. Snabbt som ögat bestämmer jag mig för att fånga den sista ljusa timmen tillsammans med Min och ett gäng dummy medan det är lugnt i valplådan och den andra valpen sover sen middag. Ingen tid att spilla med andra ord.
