Inte värre än så
Tidig morgon och regnet strilar i mörkret. Igen. November som sig bör. Små vardagliga saker att glädjas över i mörkret är: ännu en av Vi ch Cashs ”valpar” fri röntgad på höfter och armbågar, i övrigt friska hundar här hemma, en väldigt glad valp, Lakrits är friskskriven efter huggormsbettet och får börja jobba igen, snickarna kommer idag och byter ut slottets sista gamla fönster. Efter det kommer alla fönster vara nya och fina och tätade. Kanske kan det öka min motivation för fönsterputsning? Det kommer i övrigt inte blir någon revolutionerande förändring med det nya fönstret för det är egentligen likadant som det gamla fast nytt, vitmålat och klart. Jag kommer ändå bli nöjd, och känna mig tillfreds över det nya. Små förändringar kan absolut göra stora skillnader i både känsla och upplevelse tänker jag. Det drar med sig lite annat med förstås. Eventuellt en mindre ommöblering och ändring i det lilla hundrummet där fönstret byts ut. För med helt nytt fönster vill jag nog inte längre ha en bukett cockrar i fönstersmygen. Vi får se om vi hittar något lämpligt sätt att lösa det på. Överhuvudtaget funderar jag en del över lämpliga sätt att inreda hundavdelningen praktiskt och hur vi bäst ska förvalta de kvadratmeter som finns att tillgå i det lilla slottet. Det hade inte skadat med en trettio kvadratmeter till eller så, lite större ytor att hushålla med. Man kan ju alltid bygga nytt men så är det en liten sport i att förvalta det man har och hålla nere kostnaderna med. Jag ska gå lös med tumstock och måttband så får vi se hur det slutar. Jag drömmer ofta om det by the way. Det är en av mina återkommande drömmar om att jag hittar rum och ytor jag inte visste att vi hade och blir oerhört överraskad och lycklig över möjligheterna rummen och ytorna för med sig. Ibland är det rum inomhus i drömmarna och andra gånger är det rum utomhus, en ny del av trödgården eller en fin hage jag inte visste om. De drömmarna har följt mig under väldigt många år och jag har funderat en del över deras betydelse. Kanske borde jag skaffa mig en stor lokal? En gång för längesedan när jag gick i samtalsterapi var terapeuten kunnig och intresserad av drömtydning och menade på att mina drömmarna symboliserade nya rum inne i mig själv. En spännande tanke tycker jag. Lite oklart dock vad jag sak använda informationen till.
Medan det nya fönstret kom på plats jobbade jag med unghundar i duggregnet ute på fältet hela dagen. Ljuvliga, hopplösa underbara unghundar. Fantastiska och överjävliga i en salig kombination och jag gillar varje stund tillsammans med dem och deras förare. Efter många timmar på fältet gick det dock runt i skallen en aning så jag hoppas att Sabina som var sista ut fick rätt och riktigt information och vägledning hon med när tröttheten började komma över mig och jag fick lite svårt att komma ihåg vad jag redan sagt och till vem. Efter avslutade arbetsdag tog jag den egna flocken på en kortare rastning innan mörkret föll. Förväntansfulla, laddade och lyckliga betedde de sig som en skock barn på julafton även om det bara handlade om en kort rastning i skogen bakom bodarna. Alla utom Lyra. För hon tycker duggregn och lera är totalt ointressant och rent av motbjudande så hon gick i vanlig ordning hem igen när jag inte var uppmärksam nog. Suck.
Hundarna har tagit kvällen nu, några sover och andra gnager benknotor. Lilla Lass tycker det är spännande i puben. Hon sitter bänkad på en kudde i clubfåtöljen och följer med stort intresse och stor koncentration slottsherren när han byter vatten i akvarierna. Tänk att det kan fånga hennes intresse så. Hon som annars har svårt att vara still mer än en millisekund om hon inte sover. Sin vana trogen har hon varit rätt eländig på eftermiddagen idag och en stund när hon var som värst kände jag mig som gubben Pettson då jag röt åt henne att ”ska du vara här inne får du gå ut”. Hon är inte eländig på riktigt såklart, hon är bara intensiv och kräver sitt. Med rätta men vi är stundtals dåligt synkade. Inte värre än så. Men det räcker och blir över ändå.
