Inte värre än vanligt
Det är väl så med Pal tänker jag. Han är som valpar brukar vara, pigg och glad sprallig och busig. Men inte värre än vanligt. Eller bättre än vanligt om man vill utrycka det så. Fast jag tror faktiskt att han är aningen livligare än våra tidigare labradorvalpar. Om jag jämför lite. Fast jämföra ska man väl inte egentligen, lite oklart varför egentligen. Om man jämför utan att värdera så kan det ändå vara givande tycker jag. Något att lära och ta riktning av. Det svåra är väl bara att inte värdera, att inte ställa olika individer och beteenden mot varandra för att hitta plus och minus. Vad gäller Pal finns det två stora plus, utan jämförelse med tidigare valpar, han sover på nätterna och är i stort sett rumsren redan nu.
Maj visar upp sig från sin allra bösta sida igen. Vi ör tillbaka till runt arton grader och strålande sol. Det bästa av det bästa när det gäller väder. Vi har försökt påbörja en form av vårbruk light i slottsträdgården. En rejäl bit av gräsmattan ska förvandlas till blomstrande sommaräng passande humlor, fjärilar och bin. Och fältfåglar. Det går rätt trögt för oss leksaksbönder så här långt men vi har rätt kul. Jorden är fortfarande blöt och inte helt samarbetsvillig och grästorvorna vi försöker bryta oss igenom med en enskärig plog till fyrhjulingen bjuder på rejält motstånd. Hur som helst går det lättare och är roligare än att spadgräva och slipper vi mer regn på några dagar reder sig nog jorden snart. Till dess får förpackningarna med blomsterfröer vänta i skåpet i hallen. Jag satte sallad och spenatfröer i pallkrage för en tid sedan med och var nöjd över att se dem gro i fina rader. En stund. För sedan for det något fullständigt galet in i fröken Vi och jag hittade henne rullande i jorden i pallkragen. I sådden. Tilläggas kan att just den pallkragen har ett litet växthus med tak över sig så varför hon skulle hoppa in den genom den lilla öppningen när det finns fem pallkragar med jord utan tak att välja på förstår jag inte. Jag förstår överhuvudtaget inte varför hon skulle rulla sig i jorden i en pallkrage faktiskt. Å andra sidan finns det mycket jag inte förstår. Jag gav upp odlingen lite efter det. Blev irriterad över förstörelsen och tänker att jag kanske står över odlingen i år. Om jag inre repar kraft och ork och kommer igen om ett par dagar. Ändrat mig har jag gjort förr så just det möter i alla fall inget hinder.
Vi har så mycket duvor här i år. Kanske dröjer de sig kvar eftersom fälten är sådda med ärtor. Det kuttras och prasslar överallt och ett duvar verkar ha byggt bo alldeles bakom vår gamla bod. Duvorna är fina och fredliga så jag trivs verkligen med att ha dem här. En enda nackdel bara. De bajsar mycket. De gillar att sitta på den gamla telefonledningen som inte längre är i bruk med fortfarande är fäst i nocken på slottets gavel. Det är helt okej att de sitter där och kuttrar förstås men telefonledningen går rakt över där våra bilar är parkerade så ställer man en bil för långt till höger för den agera måltavla. För duvbajset. Med tanke på hur många ärtor duvorna pickar upp från sådden på fälten borde det kanske vara dags för skyddsjakt. Men. Duvorna är trevliga ändå, oförargliga och vackra och mina jägargener vilar väl fördolda långt bort i mitt innersta så det blir nog inget av med det.
