Och så var den inte riktigt så skön längre. Sommaren. Det blev ösregn och kallt och totalt bilhaveri och migrän på det. Allt är på övergående som tur är. Men det satte tyvärr stopp för start på det inbokade unghundsderbyt för mig och Besta idag. Inte just regnet men det andra. Men vad är väl en bal på slottet? Två av våra valpköpare kom åtminstone iväg till derbyt och fick startat som planerat i alla fall. Och som de gjorde det! Vilken debut i provsammanhang! Tina och Korp klarade sig runt de utmanande stationerna utan någon nolla och belönades med fina 84 poäng och ett första pris för utförandet. Lena och Icka fick med sig en snöplig nolla men fick trots det ihop 70 poäng på de återstående fyra stationer. Heja heja!
Det fick bli en lugn hemmadag på det här slottet istället. Återhämtning. Pyssel med egna hundar, firande av ett barnbarns sjuårsdag och letande bland försäkrings papper. För med lite tur går försäkringen in och täcker vad det nu är som hänt med bilens växellåda. Det ser ut så när vi läser på. Så vi hoppas på den turen nu. Förlitar oss på den för vi har ingen lust att lägga alla sparpengar på att laga bilen. Igen.
Valpen vilar vid mina fötter igen. Vår kvällsvana trogen. Men det kostar allt mer med kvällsvilan i andra änden nu, för han blir allt mer morgonpigg och vaknar nu ett bra tag innan väckarklockan ringer. Vrålhungrig och energisk precis som alla ordentligt utvilade ungar. Jag får försöka vända på det nu tror jag bestämt. Se till att aktivera honom lite mer om kvällarna. Det har varit en lite äventyrlig vecka för valpen med för när bilen gick sönder och han skulle med mig på bortajobb fick vi skjuts av Alf med flock. Tack Alf! Så lille Pal fick åka ny bur i ny bil intill nya kompisar. Det är ganska stort för en så liten tycker jag men han tog det bra och var lugn och trygg med både resan och umgänget under dagen. Lite bortskämd blev han allt med för Alfs bil och framför allt hundburen bjöd på bra mycket bättre komfort än vår bil. Jag tror Pal kräver ett eget täcke att ligga på efter det här, eller åtminstone en ordentlig madrass. Jag ska fundera på en bra lösning för min gulliga lilla valp med de tokiga öronen är värd all bekvämlighet han kan få. Hans lite större storasyster däremot, hon skulle också vara värd det om hon bara förstod att inte gräva, bita och slita sönder allt som är någorlunda mjukt. Hon ser så söt och beskedlig ut men lämnar man henne ensam med något, vad som helst, som är minsta lilla mjukt inuti så är det inte något mjukt av det kvar alls efter en kvart. Inte inuti i alla fall. Allt ska dissekeras in i minsta detalj. Förmodligen är det rena turen att hon inte försökt plocka isär sin mjuka lillebror.