Jag ska nog finna råd
Lilla Lass och jag har varit på skogsmulle bakom boden och upptäckt världen. Hon har också bekantat sig mer ordet sitt och en signal för uppmärksamhet. Stora händelser i en mycket liten valps liv. jag har fotat henne med, knäppt bild efter bild. Vil ha något fint att spara så jag minns hur hon såg ut när jag längre fram kommer att jämföra med nästa valp. För det gör jag såklart. Jämför och kommer att skaffa fler valpar. Bara inte på länge än. Av alla foton jag tog på henne blev ett hyfsat men inget blev bra. Det får bli nya tagen nya dag. Jag har haft sju trevliga ekipage på jaktlydnad idag, ett helt gäng som valde att ägna sin lediga fredagseftermiddag till att gå fot och tygla ystra hundars följsamhet vid sidan. Det finns sämre fredagsnöjen visst gör det, men det är såklart ännu roligare att hämta mängder av apporter. Det tror jag samtliga hundar var eniga om.
Slottsherren har ihärdigt snickrat på den lilla altanen med tak utanför den nya hundluckan och ikväll blev den klar. Välbehövlig för fröken Vi plockade fram sin gamla vana, eller ovana, att putta upp luckan och sitta med ändan inne i värmen och spana ut över vyerna så ingen av de andra hundarna varken kommer ut eller in. Den enda som fattas på bygget nu är röd färg och det vita på knutarna men det ska väl snart vara på plats det med. Jag har jobbat med en veranda jag med fast på ett annat plan och på andra sidan slottet. Mitt jobb bestod mest i att förklara idé och tanke och sätta andra i arbete. Något jag trivs rätt bra med och som jag tror jag behöver utveckla lite mer i framtiden. Jag gillar att bestämma. Född till det tror jag bestämt. Kanske inte nödvändigtvis att bestämma över andra men över mig själv och mina dagar. Självledarskap är ett begrepp jag högaktar och valet att vara egen och ensamföretagare lika självklart som självvalt. Det finns något som passar alla tänker jag och är ytterst tacksam över att möjligheterna finns att få välja. Om man är beredd att rätta mun efter matsäcken och avstår allt för stora utsvävningar så klarar man sig fint även om lönen inte är den största. Det finns andra värden. Jag skyddar väl mina val genom att säga så. Får se om det låter likadant när jag sitter och tuggar skorpor som fattigpensionär när jag är sjuttio plus och slottsherren reser till Skottland på whiskyresor och andra roligheter. Men jag ska nog finna råd då med tänker jag. Och jag borde åtminstone ha råd med ost på skorporna. Är ändå inte vardagslyxen den mest underskattade?
Lyra gnyr från hundrummet. Tycker maten är försenad och slottsherren för upptagen, gästen Vinga i vägen och valpen totalt onödig. Ge mig space säger hon, fredagsmys och plats i ett ledigt knä i clubfåtöljen och en stund av lugn och ro. Tänk vad vi är lika Lyra och jag ändå, för jag önskar precis detsamma. Men det är inte så långt bort nu, hammarslagen har tystnat och maten står i ugnen, hundarna är rastade för kvällen och mörkret smyger sig på. Valpen har somnat på fällen på golvet och en stilla fredag kväll väntar i slottets vrå. Jag undrar bara hur många minuter det tar innan jag somnar?
