Jag stålsätter mig

Jag känner för att ge upp lite ikväll. Eller i alla fall ge efter. En lite seg chokladmuffins av brownietyp står en meter bort och retas. Jag kan se hur gott den kommer att smaka utan att ens ha öppnat påsen den ligger i tillsamman med de andra muffinsarna. Jag stålsätter mig och nöjer mig med att titta. Bryter loss en ruta mörk choklad utan tillsatt socker och låter den smälta i munnen av det heta chokladteet. Närmare en chokladmuffins än så kommer jag inte men det är inte helt dumt det heller.

Det är mycket valpar just nu, både i slottet och i mitt huvud, jag är lite inne i valpbubbaln och de felsta tankaran rör sig inom det området. Mne jag tar pauser med, kliver ur poolen och bubblan och tränar de andra hundarna eller jobbar en stund. Idag kom Tina oh tog hand om det små medan jag tog mig an privatelever några timmar. Som vilken småbarnsmamma so helst tyckte jag det var väldigt skönt att lämna över en stund kunna jobba ostört. Värdefullt. Det kommer inte bli så mycket med det där med att jobba ostört under våren annars tänker jag. Först ska kullen tas om hand i åtta veckor och sedan känner både slottsherren och jag att det liksom redan är kört. Från det att vi hängde över poolkanten när valparna kom ut och såg dem viljestarkt kravla fram mot mor, maten och livet var vi förlorade. Inte kan vi släppa de förstfödda labradorvalpar från slottet. En blir kvar. Minst. Och på den vägen går det som det alltid går hemma hos oss när vi lovat oss självaatt i inte ska ha någon ny valp på flera år. Vi är mästare på att ombestämma oss. I alla fall jag, Jämmer. Jag tror jag rent av världsmästare i den grenen.

Just nu ligger My hos valparna i poolen i rummet intill. Hon tar mammarollen på fullaste allvar och jag tar min roll som hennes uppasserska på lika stort allvar. Jag står till tjänst med burkmat i små portioner, tvätt och tork av fällar, friskt vatten i skålen och så öppnar jag dörrar och grindar för henne när hon vill ut eller in och kommer till undsättning om någon liten gnyr och behöver skjuts en halvmeter över en fäll eller så. På nätterna sover jag i sängen slottsherren burit ner till mig och ställt vid poolen. Huvudänden har jag i höjd med poolens kortsida (den är rektangulär Mys pool och inte rund) så jag ser rätt ner på mor och valpar från huvudkudden. Till tjänst när helst My så önskar. Risken är att jag lägger standarden för det här hundhotellet med pool på en nivå som gör att My aldrig kommer godta mindre än burkmat serverad i skål i bädden. Jag misstänker att det kan komma att sätta sina spår och bli lite besvärligt för Tina men nyblivna mammor och nyfödda små kan man väl ändå inte skämma bort nog?

Delvis skämmer jag bort de äldre hundarna med. I alla fall de yngsta äldre. Och de gamla. Eventuellt någon där emellan med. Jag vet att jag borde vara strängare, striktare, tydligare, mer bestämd, mer strukturerad och mer konsekvent. Men det här är jag och jag är trots allt gammal nog att gör som jag vill Så jag fortsätter curla hundarna så där lite i smyg. Sticker till dem godbitar och klappar när de förmodligen inte borde ha dem, släpper ut dem genom dörrarna på ett mycket inkonsekvent sätt och ger dem mer frihet än vad de förmodligen borde ha. Emellertid är jag rätt nöjd med tillvaron och vi har väldigt kul tillsammans så jag låter det vara som det är.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rulla till toppen