Just Another Magic Monday

Stövlarna står på parad utanför ytterdörren. De vädras i höstsolen med sulorna urtagna. Några andra stövlar står i givakt innanför dörren, färdiga att packas ut i bilen för morgondagens jakt. Den här årstiden, och de flesta andra årstiderna med, förstår jag inte hur jag skulle kunna klara mig utan bra gummistövlar. Vi har flera par var slottsherren och jag, så vi kan byta efter årstid och våra fötters önskemål och så stövlarna hinner torka upp och vädras ur mellan varven. Däremot har jag väldigt dåligt med skor. 

Efter jakten igår och den senaste tidens jakter på bortaplan och älgjakt på hemmaplan uppskattade jag den här måndagsmorgonen särskilt mycket. Älskad vardag och tydliga rutiner. Det passar mig allra bäst trots allt men jag behöver bryta mönstret ibland, som nu, för att förstå hur mycket jag verkligen trivs med min vardag. I morse blev det frukost, fågelmatning och morgonpromenader som vanligt. Inget extra och inga sensationer eller stora överraskningar utan bekvämt, inrutat och alldeles vardagligt vanligt. Jag tränade Rota i fasanmarkerna med. Fort som tåget går hon och hennes stundtals väl mjuka sinnelag syns inget av alls när det finns fågel i marken. Där är hon tålig och stark och visar upp andra takter och jag har fullt sjå att styra det lilla vilddjuret. Jag drar på munnen när jag ser hennes arbete, och ja jag vet att det kan krävas en del för att montera dit bromsen när jag nu låtit henne släppa loss som jag gjort, men det tror jag absolut att det varit värt. Hon är glad, livfull och fylld av självförtroende så som jag önskar henne att få vara. Och jag har en hel vinter på mig att styra upp henne och sätta mer stadga. Hur svårt kan det vara?

I valplådan hos Jippi händer det grejer nu. De små krabaterna har öppnat ögon och står på vingliga ben. Framstegen går fort och rätt som det är springer de väl över hela golven och strax därefter är de snart utom kontroll. Det är så det brukar vara med valpkullar tänker jag. Plötsligt står man där med åttaveckors valpar och säckvis med kisspapper och undrar vart dagarna tog vägen och hur valparna kunnat bli så vilda och galna på den korta tiden. Helt normalt såklart och helt i sin ordning. Åtta veckor är en förhållandevis kort tid och valpar ska vara vilda, det hör till.