Just around the corner
Tranorna som kom kände sig nog lurade av snöfallet i förra veckan. De har flugit vidare. Men vi har kråkor. Två par som tycks fundera över var det ska bygga sitt bo i år. Just nu håller de till i träden bakom hönsgården. Kanske får vi kråkungar vi helst inte vill ha för nära fasanerna men hellre det än duvhöksungar hur som helst. Vi får rätta oss efter ha naturen. Jag har sett en kaninhona med päls i munnen med. Den riktiga våren väntar alldeles runt hörnet.
Jag tappar mina rutiner igen. Min morgongymnastik. I två dagar har jag stått över den nu. Det är valparna fel. Eller fel och fel det är så det blir när man är sex veckor gammal och vrålhungrig nr man vaknar strax efter fem på morgonen. Att prioritera morgongymnstik när huset ekar av ljudet från utsvultna valpar känns inte aktuellt. Jag skulle kunna göra gymnastiken senare under dagen så klart men ni vet hur det är, dagen tar fart och timmarna fylls med olika göromål och plötsligt är det kväll igen. Och kvällsgymnastik har aldrig varit min grej. Så det får väl vara så hör de tio dagarna valparna bor kvar tänker jag. ingen ide att slå knut på sig själv och framför allt inte värt att ha dåligt samvete för några missade gymnastikpass. Värre saker har ju hänt menar jag.
Vädret var på valparnas sida idag, och min. Betydligt mildare och en varm sol till det. Därför fick valparna vara ute ett ta på förmiddagen innan jobbet satte fart. De är frimodiga, lyckliga och obetänksamma som valpar är. Jag är desto mer betänksam. Det finns så mycket farligt ute och så dumma skrymslen och vrår att ta sig in i och under. Jag försöker passa dem. Men det är inte så lätt när det känns som de springer åt sju olika håll fast de bara är sex. Inte har jag någon större hjälp av mamma My heller. Det verkar inte bekomma henne om någon kommer bort en stund. jag förmodar att jag borde vara er som My. Laidback och lugn. Det är väldigt skönt nr de kan vara ute en stund om dagarna. De får tid att leka och utforska, balansera och springa och jag slipper sex små prydliga bajshögar inomhus. Jag tycker de är oväntat rediga med sina toalettvanor. Vill helst gå på spånlådan och ute väljer de gruset. De flesta av dem piper bestört när de är nödiga och blir lite förtvivlade när de inte hittar till toaletten. Det bådar gott för kommande rumsenhet i de nya hemmen tänker jag. Att de säger till när de vill göra ifrån sig.
Det som är lite tråkigt med att ha en valpkull är att tiden blir knapp för övriga hundar. Stunderna då jag brukar klämma in lite enskild träning med dem bar och en under dagarna fylls nu av mockning, matning och valppassning. Det är ungefär som med morgongymnastiken. Borta. Men det är bara för en kort period det vet jag ju, sedan blir det som vanligt igen. Minus valpen som blir kvar då för den ska ju ha sitt i form av sällskap och kärlek under dagarna när slottsherren jobbar. För det är faktiskt hans valp den hör gången. Nästan som vanligt i alla fall och samtidigt blir kvällarna allt ljusare och ger er tid. I övrigt är det troligen nyttigt med ett kortare träningsuppehåll för hundarna. De kan behöva smälta en del intryck och ladda batterierna inför det som komma skall. p torsdag är det vårdagjämning förresten, och inte nu till helgen men till helgen därpå slår vi om till sommartid igen. Halleluja! Men jag behlbver påminna mig om att komma ihåg hur lött det är att blir trött när ljuset flödar över oss. Hur mycket man än längtat är det svårt att parera för tröttheten som följer med alla ljusa timmar. Här tas ingen hänsyn till känslan om slow start och sådana saker, vi kastas nästan obarmhärtigt rakt in i våren och ljuset och tycks aldrig riktigt hinna med att hämta upp oss själva ur vinterdvalan på ett smidigt sätt. Det är allt eller inget. För mig brukar det bli allt och sedan känner jag mig som en urvriden disktrasa i några veckor innan jag hittar rytmen i ljuset.
