Kärleken till mat

Augusts svala nätter. Dimman som lättar från fälten och doften av spannmål redo för tröskning. Fortfarande sommar kvar men det är en annan luft. En annan känsla. Jag kan ta den med. Låta mig omfamnas av den även om jag vid den här tiden varje år känner ett sting av vemod. Jag vill ha mer sommar. Inte riktigt redo än. Men när är jag egentligen det?

Besta och Pal vilar på köksgolvet. De har ätit, lekt lite och morgontuggat ben. Snart är löpet över och jag ser fram emot att träffa den andra Besta igen. Den Besta som inte helt går upp i hormoner och mat vilket hon till mesta del gör i löpen. Träningsmässigt är hon inte alls där jag vill hon ska vara just nu därför är löpperioderna ett utmärkt tillfälle för en stunds vila från träningen. Det skapar en viss abstinens hos mig men det får jag leva med. Mat gillar Besta alltid, det är lite av hennes grej i livet faktiskt, att få äta, och när hon löper är det värre(bättre?) än vanligt. Hon kan knappt sova om nätterna för hon är så HUNGRIG! Nära svält faktiskt, som hon också var varje natt som liten valp och unghund. Lite av en fixering. Matfixering. Men nu är löpet på väg över som sagt så jag väntar mig en glad och träningsbar jaktkompis i höst. Hon brukar inte ha ont av skendräktighet så jag hoppas innerligt att hon inte får det den här gången heller. Det där med mat är förresten en stor del i många hundars liv. Mat och hormoner. Jag kan tycka det är en smula skönt att kunna skylla på hormonerna. Inte som en bortförklaring i tanke som ursäkt men som en förklaring. För det är precis vad det är. Hormonerna styr mer än vad vi tror och ibland måste vi ha förståelse för det för hormonerna är oundvikligen en stor del av helheten. Frågan vilken kvinna som helst med pms eller i övergångsåldern. De kan stöka till det rejält. Hormonerna. Ingen ursäkt som sagt men en förklaring. En del tikar är mer berörda av det än andra, precis som hos oss människor, och det behöver vi acceptera. Är man obekväm med svajande hormoner hos tikar och inte har tid och förståelse för det så rekommenderar jag starkt att skaffa hanhund i stället.

Löpet på väg över som sagt. Det är lugnt och tyst i slottet. Hanarna sover djupt och tungt. De har haft att stå i den senaste tiden och särskilt Lad har vart mer påverkad av löpen än väntat. Kanske för att gruppen ändrats och Mer inte längre finns med? Lad har en annan roll nu. Försöker ta en annan roll i alla fall. Men nu sover han i trygg förvisning om att inte missa vare sig en löptik eller träning och umgänge med slottsherren eftersom han har åkt till jobbet. De rutinerna kan Lad och börjar därför inte vänta förrän fram emot kvart i fem på eftermiddagarna. För slottsherrens arbetstider kan han med. Och motorljudet av rätt bil när han kommer körande längs grusvägen. Förresten har vi ett löp till som väntar. Jag trodde Lyra och Besta skulle dra med sig Lass som inte löpt än. Inte en enda gång har hon löpt så jag trodde verkligen det kunde vara dags nu. Hon har ju trots allt fyllt ett år. Men inget. Jag har trott det vart på gång ett tag då delar i hennes beteende varit annorlunda. Bekvämt att skylla på hormonerna som sagt. Men jag tror faktiskt det beror på det. Lite extra ”spökig” vilket hon inte brukar vara och faktiskt lite extra nära mig vilket hon inte heller brukar vara. Det sista skadar inte förstås. Jag hoppas mycket på det och på den väntande mognaden som brukar infinna sig efter några löp men den lär jag väl få vänta på ett bra tag till tycks det som.