”Kommer den som jag tror – tiden då sorgen blir liten, tiden då glädjen blir stor” – G. Ekelöf

Efter jobbet tar vi hundarna på en kort sväng ner till krondiket för ett svalkande dopp där vattnet är djupt och hyfsat rent. Det duger gott för hundbad men själva är vi mer kräsna än så och väljer duschen. Sedan plockar vi gräs till de fem kaninerna i en gammal kundkorg och går hem igen. Ikväll blev det ingen träning för egen del. Lite trött efter en heldags kurs med ett mycket trevligt gäng men i rejält kvalmigt väder var jag inte riktigt upplagd för träning. Förutom det kan det också vara rätt skönt att inte alltid vara så förbaskat seriös och istället bara glida runt med flocken i sommarvärmen en stund. Men känner jag mig själv rätt blir det snart träning för egen del med. Jag är taggad på träning nu och efter kurserna är jag ofta ännu mer taggad att träna, inspirerad av trevliga kursdeltagare och vår gemensamma diskussioner. Om jag bara inte vore så trött på kvällarna…

Hemma förbereder vi maten och ”slöäter” gurkbitar från de många gurkorna. Lyra håller mig sällskap och tycks lika entusiastisk över gurkbitarna jag tappar på golvet som chipssmulorna det annars brukar vara. Gurkan är nog läskande god i värmen tänker jag medan jag tittar på cockern när hon smaskar i sig bitarna. För smaskar gör hon verkligen. Det är nog väldigt mycket bättre med gurka än chips för hennes del tänker jag, för hittills har i alla fall aldrig jag hört talas om någon som gått upp i vikt av att äta slanggurka. För Lyra går ju faktiskt på diet för att komma i form till jaktsäsongen. Jag skulle tro att hon tycker det är pissigt trist och kanske är det därför hon så hämningslöst kastar sig över gurkbitarna. I brist på annat (läs chips). Emellanåt är det faktiskt nyttigt  att avvara något ett tag tänker jag, bara för att sedan känna hur himmelskt gott det kan vara med en vanlig ostmacka till exempel. Man saknar inte kon förrän båset är tomt heter det ju och det är säkert lärorikt med sådana uppvaknande ibland. Jag skulle vilja avvara mobiltelefonen ett tag med, lägga den åt sidan och låta världen i den snurra på utan min delaktighet. Jag är övertygad om att det skulle vara både nyttigt och lärorikt för mig men jag vet inte riktigt om jag är beredd att ta det steget. Däremot funderar jag på allvar på att skaffa mig en ”dumphone”,  utan internetuppkoppling. En sådan som det bara går att ringa med och möjligen ta foton. För att inte störas av mitt smått sjuka behov av att kolla om mail ramlat in i inkorgen eller något trevligt hänt på Instagram. För uppenbarligen har jag inte karaktär nog att låta bli att kolla när möjligheten finns. 

Trötta och nöjda kurshundar i värmen

I brist på regn har jag vattnat grönsakslanden igen och räddat tre ödlor, en stor padda och en groda ur vattenbaljorna. Att de hoppar i där handlar troligen om samma vattenbrist. Det finns inte vatten någonstans här nu(mer än i baljorna) så groddjuren är nog desperata. Dessvärre kommer de inte hur baljorna om de väl kommit i och de kan väl inte simma hur länge som helst förmodar jag. Jag håvar upp dem med plastkrattan och släpper ner dem i gräset vid sidan om. Jag inbillar mig att de ser lite tacksamma ut där de sitter och pustar ut efter simningen. Pocketcockern är djupt fascinerad över groddjuren de gångerna hon är med och tittar på. Hoppande grodor verkar vara nästan lika roligt som fasaner. Det är inte lika spänannde med slemmiga sniglar men det är gott om dem .Jag hämtar saxen i växthuset och klipper ett antal som kommit fram i kvällssvalkan. Saxen har i stort sett klibbat igen av snigelslem och det tar ett tag innan jag får brutit upp den men sedan går det undan när jag med snabba snitt delar sniglarna i två delar. Det måste vara det snabbaste och mest smärtfria sättet att döda en snigel på tänker jag. Men sniglarna verkar vara oändligt många så det tar tid med saxen och jag undrar hur många de kommer att blir om det kommer lite nederbörd med. Efter att ha klippt fyrtioen stycken får det räcka för idag

Rubriken till dagens blogginlägg är de sista raderna ur en dikt av Gunnar Ekelöf. Vars första fru Gunnel förövrigt lämnade honom efter kort tid för att inleda ett förhållande med Karin Boye. Något som han aldrig förlät henne för sägs det. Karin Boye alltså. Om han förlät sin före detta fru framgår inte riktigt.