Life design
Ibland önskar jag mig en lite tuydligare gräns emellan arbete och ledighet. Jag förmodar att det är något många egenföretagare kämpar med. Fast kämpar är väl inte rätt ord förstås. det är förmånligt att jobba med eget och som i mitt fall min hobby och inte kämpigt i ordets rätt bemärkelse. Men ändå. En tydligare gräns är önskvärd. Jag vill ta på mig arbetskläder och gå ut genom en dörr för att sedan gå in genom en annan. Så blir det inte riktigt när man jobbar hemma. Allt flyter mer eller mindre ihop och med kontoret på köksön, hundarna runt fötterna och samma kläder hela dagen är det svårt att märka skillnaden på jobb och ledigt. Fast jag undrar om behövs. Egentligen. Det här är ju min egen ”life design”. Den jag valt och format alldeles själv. Jag önskar mig ändå ett kontor, lite grand i alla fall, en plats för bara koncentrerat arbete och fokus. Lite klart dock om ett kontor är lösningen på det och jag tror kanske det gör sig bäst om det stannar som en önskan för jag tvivlar på om jag verkligen skulle bli någon skillnad. Köket är hemmets och mitt arbetes hjärta på något sätt. Här flödar inspiration och idéer medan blicken och koncentrationen förirrar sig mot disken på bänken och smutsigt golv. Ändå. Jag inte säkert på att något skulle bli bättre med ett kontor. Mer är att jag skulle få en yta till att städa och hålla reda på och det är väl knappast att räkna som bättre.
Lilla lass sover vid mina fötter medan jag funderar. Det gäller sannerligen att passa på att låta tankarna landa för när lass är vaken går det undan. Hon hittar sådant inga andra valpar hittat förut. En sladd under köksön. Möjligheten att kravla in under spisen. Vägguttag att stoppa tungan i. inga bar sysslor för en mycket liten valp så vi ”barnsäkrar” med nät, silvertejp och mutor. Hon är störtskön den lilla, så fylld av livslust och energi. Lite lagom tuff och kavat är hon, så där så hon backar och kommer springande när något eller något låter mycket eller beter sig annorlunda. Söker trygghet i närheten av mig, tar lite stöd och vågar lite mer igen. Vi leker lite varje dag, rullar en boll eller kastar den lilla tigern över golvet och hon hämtar den det snabbast hon kan och kastar sig upp i min famn. Tiger trycker hon sedan rätt upp mitt ansikte och jag jublar så klart och förklarar för henne hur otroligt duktig hon är innan jag ber att få titta på tigern innan jag lämnar tillbaka den. Det lilla livet. Supernannyn passar henna ibland med. Bättre barnvakt finns inte och den lilla för det bästa av förutsättningar att lära sig hundars språk. Hon har också fått umgås med de båda cockerherrarna och lärt sig lite vett och etikett i samvaron. Lad leker nog egentligen gärna men verkar inte riktigt veta om det är verkligen är okej att leka med småtjejer och Mer är sådär farbroderligt uppfostrande som han brukar vara. Snäll men tvekar inte att säga till om Lass inte sköter sig. Han har fostrat en del valpar genom åren så han vet hur en slipsten ska dras och tycks helt bekväm i rollen. En stabil flock är verkligen värd sin vikt i guld.
