Likt Sinai öken
Det är dags att sina mamma Vi. Likt Sinais öken ska hon torrläggas och bli lätt och stram men inte svälta såklart. Det är bara mjölkproduktionen jag vill åt, inte hullet. För att ändå kunna fylla skålen hyfsat får hon ett foder med lägre protein och fetthalt nu, inte med den boosten valpfoder ger. Morötter med. Det ska nog bli bra det här med tänker jag och tittar på mamma hund som stirrar stint på mig med hungrig blick. Jag ska bara motstå hennes bedjande ögon. Valparna klarar sig bra på annan mat nu och det sårliknande eksemenet mamma Vi har på magen behöver läka utan ivrigt mjölktrampande valpatassar. Hon leker med valparna ändå, även om de inte får dia, och de har flera andra vuxna hundar att umgås med så det går ingen nöd på dem alls. Nästa vecka börjar de dessutom flytta till sina nya hem så det är dags att avvänjas från mammamjölken. Mamma Vi tar det med ro som hon gör med det mesta men hon är lite småsur över att matransonen dragits ner till hälften eller så. Det är slut med pannkakor och ostmackor med och inte får hon resterna av köttfärssåsen heller. I vanliga fall brukar avvänjningen sköta sig alldeles av sig själv utan min inblandning men den här gången behöver jag lägga mig i lite med tanke läkningsprocessen på mammans mage.
De sju huliganerna är nattade nu, likt en mindre elefanthjord dundrade de fram i kvällsrace över butiksgolvet tillsammans med Vi och den gula valpen och det racet fick avsluta dagens aktiviteter för deras del. Jag var snabb med att plocka in dem medan leken var som roligast, alltså strax innan de hann bli övertrötta och omöjliga, och det lyckades fint. Nu varvar de ner med några tuggvänliga valpkex innan jag släcker för natten. Valparna är alldeles underbara såklart men också hemskt krävande mellan varven. Det är de helt oskyldiga till förstås för de är bara som valpar är och gör sådant valpar gör. Bajsar till exempel. Och råkar springa igenom bajshögen ett par gånger innan jag hinner dit för att plocka upp. De äter med hela kroppen med och puttar matskålarna över golvet så de krockar med toalettlådan och blir inkletade med diverse saker man inte vill ha i en matskål. Vi har ändå valt smarta skålar tyckte vi, i rostfritt med gummilist runt för att de inte ska kana. Den där gummilistens funktion är nog ett önsketänkande för skålarna kanar minst lika bra som skålar utan gummilist. Det som hamnar under gummilisten blir dessutom till en redig bakteriehärd om jag inte är uppmärksam. Där samlas lite av varje, rester av uppblött foder, spån från toalettlådorna och till och med bajset själv om krocken mellan skål och toalettlåda varit fullständig. När och om det blir någon mer valpkull i slottet lovar jag mig själv en bättre lösning. Överhuvudtaget är praktiska lösningar out standing och helt nödvändiga när man lever med en hel hundflock. Det är något jag funderat över lite extra den senaste tiden med alla hundarna och jag tror det kan mynna ut i en del ombyggnader och ändringar faktiskt. Dessutom har jag börjat drömma om ett varmt skogsgrönt kök. Till slottsherrens förfäran.
