Lördagsreflektioner – en gästblogg av Jennie och Shiv

Det är upp och det är ner i den här businessen… Planen är ju att det bara ska gå , men verkar inte riktigt fungera så Skämt å sido…

(Svensk) ÖKL-debut för Sivan
Hon jobbade starkt och fint i den mer självständiga delen, Dirigeringsarbetet hade å andra sidan en del att önska… Den senaste tidens framsteg och utveckling var som bortblåst denna dag Det verkade som att den lilla hunden fick någon kortslutning, ingenting tycktes begripligt för henne när vi skulle sas ”samarbeta”. Kanske var det jag som var otydlig eller diffus, jag vet inte riktigt vad som hände.
Grunnar på vad det egentligen är som skiljer en start med lyckat resultat från en med, låt oss säga ”utvecklingspotential ”. En trygg, erfaren, stabil hund är säkert en av förutsättningarna för ett lyckat resultat. Men, vid sidan av det VAD mer konkret, är det som skiljer stolpe in från stolpe ut?
Ingen hund, eller förare för den delen, föds redo om en säger… En provstart innebär varje gång en ny situation och erfarenhet, både för en själv och hunden, genom vilka vi växer. Vem vet vad som påverkar dem och inte, tillika en själv. Ibland önskar jag att de fyrbenta kunde tala, för att få lite hjälp på vägen… Å andra sidan, hade vi vetat exakt VAD som skiljer stolpe in från ut hade hunderiet möjligen upplevts jätte trist, och inte alls utmanande.
Nåväl, jag har en självständig, grym liten hund som gjorde många bra saker idag, varav några vi haft lite problem med tidigare. Detta tar jag med mig och gläds över, givetvis, samtidigt som målet alltid är att nå bästa pris, annars hade vi (jag o mina hundar) inte varit ute och startat, så är det.
En annan reflektion som väcks, ur ett mänskligt perspektiv, är frågan kring varför en ”misslyckad” start väger tyngre, fäster starkare på näthinnan och reflekteras kring mycket mer än en lyckad dito. Varför väcker motgång så mycket mer känslor och tankar än framgång? Är det denna reaktion, tillika bearbetning av den som driver oss framåt och möjliggör fortsatt utveckling, dvs. att nå våra mål? Kan man nå framgång UTAN s.k misslyckanden eller motgångar? Om så är fallet, vad är framgången i så fall värd och vad ger den?
Att arbeta med och föra hund – en synnerligen reflektionsfrämjande aktivitet vad det verkar. Tur att jag gillar att reflektera! Eller så är allt detta svammel bara en ”förlorares” försvarstal
Oavsett resultat så älskar jag mina hundar. När det felar riktar jag kritiken mot mig själv snarare än hunden; hur kunde jag hjälpt min hund bättre? Kunde jag varit en bättre förare?
Kärleken till hunden är alltid störst, och antagligen skäl till varför vi släpar med dem land och rike runt (och för att det är så jävla kul!)

/Jennie  Ryding & Shiv (Willowrigde Sevens Sins)