Make money while your sleep?

Tidig morgon igen. Släntrar nerför trappan för att släppa ut Lad som inte vill sova längre. Ljumma sommarvindar och solen möter mig utanför möter mig utanför dörren. Man tackar. Årstiden är hänförande från alla håll och jag vill trycka på paus när jag inser att syrenerna också är på väg att blomma ut. I desperation plockar jag in en liten bukett knoppande liljekonvaljer som jag hittar  i skuggan under ekarna. Jag ställer in dem på köksön och drar inte den ljuvliga doften. Sommarminnen om skolavslutningar och långa ledigheter kommer över mig. Juni är förknippat med så mycket. Ljusa minnen, längtan och hoppfullhet. Och hela sommarlovet framför fötterna.

Numer är det inte så mycket sommarlov fast känslan sitter kvar. Eller har kommit tillbaka. För som egen företagare känns jobbet fortfarande inte som ett jobb. Visst jobbar jag, det är klart jag gör, men jag jobbar med något lustfyllt där jag själv sätter ramarna och planerar min tid. Som enmansföretagare behöver man vara bra på lite av varje och ha väldigt många olika roller för allt ska skötas och planeringen gå ihop. För mig är det absolut okej, jag gillar det. Men visst finns det delar jag gillar lite mindre än de andra. En del saker skulle jag såklart kunna lämna i från mig för att frigöra mer tid till annat men samtidigt trivs jag med uppgifterna. Kontrollbehovet är säkert en del i det med, kanske har jag lite svårt att släppa taget? I företagandet ingår en hel massa planering med, kortsiktig och långsiktig. Tankar om vart man vill framöver. Hur jag vill utveckla och om jag vill utveckla. För det är inte alltid heller en självklarhet. Det är faktiskt okej att vara nöjd som det är. Det är bra att ställa sig själv sådana frågor. Vill jag att företaget ska växa och hur i så fall? Sådant funderar jag en hel del över. Var kärnan är i mitt företagande och vad som var grundtanken när jag valde att bli företagare på heltid. Hur jag håller det kvar. För visst var det ett aktivt val att det som började i liten skala för många år sedan skulle landa i att bli mitt heltidsjobb. Ett långsiktigt projekt utrustat med pannben och vilja och ett litet startkapital.

Det är tio år sedan starten nu. Sedan starten av hundföretagandet. Själv företagandet i sig hade jag prövat tidigare men då som caféinnehavare tillsammans med min syster och en hel del uppbackning av familjen. Caféet drev vi från jag var tjugotre och tolv år framåt så jag har haft ganska klart för mig sedan tidigare vad det innebär att vara “egen”. Men hundföretagandet är lite annorlunda för nu gör jag alla roller själv. Själva arbetet är betydligt lugnare med, lugnare än en stressig cafémiljö där alla vill fika på söndagar när varken bord, våfflor eller personal räcker till. Att komma bort från stressen har varit en tydlig tanke med hundföretaget också och något jag strävat efter från start. Lugnet alla behöver. Särskilt om kommunikationen med hundarna ska fungera. Så kärnan i verksamheten ha varit det. Små grupper av hundar och människor i lugn miljö där tid finns att möta var och en. Därför har jag valt att inte så många elever eller flera kurser varje dag. Jag vill ha tid och ork i varje möte och dagens sista elev har rätt till samma ork och engagemang från mig som dagens första. Kvalitet före kvantitet. Jag får frågan bland om jag inte kan ha fler kurser så fler deltagare kommer med. Eller om vi inte kan ha helgkurser på annan ort. Det skulle vi såklart kunna, det skulle vara trevligt och lite mer behövliga pengar skulle troligen rulla in. Men vad skulle hända med mitt engagemang och min ork i förlängningen? Hur går det då med det lugna och känslan? Med tid för återhämtningen och egna hundar? Jag har blivit rätt bra på det med åren faktiskt, att hitta “lagom” och säga nej till en del. Förtjust att kunna styra min egen tid och hitta harmoni har och är fortfarande min allra största drivkraft. Inte att tjäna så mycket pengar som möjligt. Går det runt är jag nöjd. Och med gå runt menar jag då att det snurrar på så pass att jag kan betala alla kostnader och utgifter och ta ut en skälig lön som står i proportion till arbetet jag gör. Inte räknat per timme dock för där flyter hobby, arbete och övriga livet ihop i en och samma tanke och handling som följer mig dygnet runt, och det varken går eller bör sättas timpeng på.

Jag vet att det finns många där ute som funderar på eget företagande. Trappa ner eller trappa upp. Ta steget och få mer frigjord tid och kanske ett enklare liv. Lite “slow-living” eller ett uppbrott från ett invant mönster. Andra drömmer kanske om att tjäna bättre och “göra pengar” av en superbra ide’. Alldeles oavsett så finns det skäl att låta drömmarna få en chans. Pröva och se hur det fungerar, om ekonomin och drömmen håller. Och blir det inte som man tänkt går det ju alltid att ändra sig igen.

 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Pin It on Pinterest

Scroll to Top