”Man ska vara glad att det är väder överhuvudtaget” – Astrid Lindgren

Hemma igen efter ännu en jaktdag. En med stark blåst och rejäla regnskurar. Den första regniga för den här hösten otroligt nog. Men det hjälper inte riktigt, jag tröttnar väldigt fort på regn i alla fall. Efter ett par skurar när det börjar rinna in i nacken har jag fått nog. Som tur var gav det med sig under dagen och blåste förbi efter lagom till vår elevenses paus. I övrigt var det en fin jaktdag igen. Det var det väl tänker jag, men den var inte topp. Det var regningt som sagt, och blåsigt, lilla Till var yster och stark och fåglarna något svårmanövrerade. Det var för övrigt Till med i vissa delar. Hon har samlat på sig en del erfarenheter under hösten och himmel vad hon jagar. Hon går inte riktigt ur hand(än) men hon går hårt och snabbt och jag kommer på mig själv med att glömma glädjas över det och istället stressa upp mig och gå med andan i halsen och hänga på bromsen för jag tror jag håller på att förlora kontrollen. Dumt. Jag vet. Det är så mycket smartare att ta skiten när den kommer OM den kommer. Varför ser jag alltid farorna och bristerna? Några fina delar har jag med mig efter dagen oavsett, och det andra var inte dåligt det heller, det var det inte. Men det kunde vart bättre. Snyggare. Snävare sök. Mer kontrollerat och framförallt tystare. Från min sida.

Besta gick som vanligt med hela dagen också. Fanns där vid min sida, stabil och lugn, behövde någon mindre påminnelse ibland när fågelvittringen drog starkt, gjorde ett fint eftersök på en skammad rapphöna och senare ett riktigt snyggt sökarbete på en påskjuten and som gick ner långt bort. Extra glad för den rapphönan och anden eftersom hon gott tom många gånger det senaste på kluriga eftersök efter enstaka fåglar där någon annan hund hunnit före eller fågeln inte har gått att påträffa. Hon behövde det för sitt självförtroende. Intalade jag mig. Rättare sagt jag behövde det för mitt självförtroende så jag inte skulle börja göre att bekymmer av det och tro att hon skulle tappa självförtroendet i det fria söket eftersom hon inte lyckats finna något på ett tag. Besta själv verkar inte ha oroat sig alls över att ha fått gå ett antal ”dry runs” så det borde i ärligheten namn inte jag heller göra. Nu fick hon in de här två fåglarna hur som helst och det känns fint i alla fall.

Annars då? Jo då jag tittar på slottets fortsatt mycket smutsiga fönster men stannar vid det medan jag planerar vårens kurser i pauserna emellan jakt och jobb. Blir glad över att så många i de pågående grupperna vill fortsätta till våren och att flera andra hört av sig med frågor om kommande kurser och utbildningar. Det känns motiverade såklart. återstår att sätta ihop kursschemat nu, pricka för dagar i kalendern och få till både gruppträningar och tider för dem som vill träna enskilt. Jag önskar jag kunde trolla med, så jag kunde dubblera månaden maj då alla vill gå kurs för den månaden tycks aldrig räcka till hur jag än bär mig åt. Förmodar dock att jag inte är ensam och det bekymret.