Många bäckar små
Vädret igen. Sådant där väder ute som man bara vill vara inne i. Ett märkligt snöblandat regn som blev till is så snart det singlat ner på något. Min jacka till exempel. jag har aldrig någonsin förut varit med om att ha en hård isskorpa över hela jackan. Nu har jag det för det var precis så det blev i morse. Den typen av nederbörd måste väl klassas som någon typ av väderfenomen förmodar jag. Ute på vägarna var det direkt livsfarligt med isskorpan som la sig över vägbanor och vindrutor och allt annat. Som tur var behövde jag inte ge mig iväg, kunde inte heller vid närmare eftertanke för bilen är på verkstad och väntar på en reservdel. har varit ett tag så jag får nog ringa och höra hur det igår imorgon. Om den saknade delen kan skymtas någonstans vid horisonten kanske.
Med väglaget i åtanke blev det ingen kurs idag, en orangevarning för hela området satte stopp för det. Så jag fick en bonusdag kan man säga. Det blir så på vinternibland, snabbt uppkomna bonusdagar. De används till allehanda planering och dagdrömmeri för min del. och så bokförings och sådant dr annat käckt som hör till småföretagarlivet och behöver göras. Ett gäng hundar att underhålla och sysselsätta med inte att förglömma men ibland är det lite oklart vem det är som sysselsätter vem egentligen. Underhållna blir vi allihop i alla fall, på lite olika vis. Och sysselsatta. Jag har målat en vägg med. I ”estate green” och sett den gå från väldigt flammig till lite mindre flammig men fortsatt flammig. Jag får måla den en gång till imorgon för nu har vi mer färg igen. Sedan finns det tre väggar till att måla minst två gånger så jag har att göra om det blir fler bonusdagar vilket det verkar vara rätt hör risk för i veckan. Det blir en dag i taget och vänta och se.
Lilla Till fick sina tio minuter som slutar i en halvtimme idag ed och lass fick en träningsrunda hon med. De där enskilda träningsrundorma är så oerhört värdefulla och viktiga. De behövs för att skapa den där riktiga relationen tycker jag, för att komma på djupet i den och lite innanför skinnet på hunden. Så där som man bara kan knyta an när man är hudlös och mottaglig. Det behövs egentiden till tänker jag, och särskilt viktigt blir den väl när men lever i en stor flock och familj. Man behöver verkligen den ostörda tiden på tu man hand känner jag. Jag behöver den. Jag behöver inte skriva sp mycket om cockertjejerna för det hände inget dirket nytt under solen, eller under snön rättare sagt, vi tränar på och de blir allt duktigare på det vi gör. Jag förvånas som jag ofta kan göra, över hur de ändå lyckats lära så mycket trots den ringa träningen och jag inser samtidigt ännu en gång att de dör små korta passen man knappt kan räkna som träning ändå gör stor skillnad. Många bäckar små. Så är de ju smarta cockrarna med, lättlärda ocj kvicktänkta med skärpa. De två unga cockrarnaför verkligen sin labradorsyster att framstå som både klumpig och småkorkad. Men vi älskar henne ändå såklart för den mörkt gula knubbiga lite dumsnälla labradorflickan är verkligen älskvärd oavsett. Och söt. Det kommer man som bekant rätt långt med det med.
En annan nästansyster, gulliga Rota aka pocektcockern lever fortsatt sitt bästa liv hos min syster med familj. Hon har fått börja på dagis, hunddagis, en dag i veckan eller så när alla i familjen är borta lång dag. Vi var en smula bekymrade över det först, familjen och jag, för pocketcockern är inte sån där som älskar att behöva umgås med stora läskiga hundar med hög svans och höjda ögonbryn. Men sådant där visste dagispersonalen allt om och hade resurser för att lösa så nu ingår pocketcockern i ”lilla gruppen” på dagis tillsammans med en mops, en fralla och en boston terrier. ”Lilla gruppen” är så gulliga att jag nästan smäller av. Där trivs hon pocketcockern, gillar det lite försiktiga sällskapet. Hon trivs övrigt ypperligt med livet överhuvudtaget, med kvällspromenader i strandkanten och soffmys tillsammans med katten och familjen och allt annat. Något riktig jakthund blev hon inte och var nog inte ämnad för att bli heller. Men som hund kan man ett utmärkt liv och betyda oerhört mycket utan meriter och titlar med. Bara genom att vara- hund.
