Om jag skrev att det var lite sorgligt här på slottet igår så är det inget mot vad det blev idag. Räven slog till i tidig morgontimma och tog alla vår höns, Emil och de flesta av kaninerna och slottet blir sig inte likt mer. I min enfald har jag trott att vi skulle vakna och hinna reagera om något sådant här hände. Om vi någon gång skulle lyckas glömma stänga för hönsen. Vilket var precis vad vi uppenbarligen gjorde igår kväll. I alla fall inbillade jag mig att någon i hundflocken skulle hinna märka något. Istället vaknade jag av tystnaden som uppstår utan en tupp som galer tidigt på morgonen. Till och med kråkfamiljen var tyst. Sovrumsfönstret stod på glänt och hundarna sov i rummet närmast kanin och hönshägnet. Men ändå kunde räven agera ostört. Och som han måste härjat runt. Slottsherren och jag ägnade morgonen till att leta efter bortkomna vänner medan vi med sänkta huvuden blickade ut över förödelsen. En av de vuxna kaninhonorna hittade vi med huvudet avbitet och efter en stunds letande fann vi resterna av vackra, snälla Emil nergrävd i ett hörn i hägnet. Alla hönor och över hälften av alla kaniner har rävjäveln tagit med sig och trots aktivt spårningsarbetet har vi inte sett en enda fjäder eller pälstuss av dem. Naturen är grym ibland skrev jag igår. Det fick vi uppleva med råge idag. Jag är arg. Jag vet att det bara handlar om en hönsflock och ett gäng kaniner. Men de kom att stå oss nära. Vi var glada för dem men nu är den sagan all. Ledsen vilar jag mitt trötta huvud mot slottsherrens axel. Imorgon är en ny dag. Då tar vi nya tag.
Hej, Katarina heter jag
..jag är en sådan som tränar hundar, egna och andras, men allra mest tränar jag nog andra hundars ägare. Jag är mamma med, till tre vuxna barn och farmor/mormor till en hel hög barnbarn. Lever och bor tillsammans med Thomas, i bloggen också kallad slottsherren, och en flock hundar på landsbygden i Västsverige. Där driver jag mitt företag med inriktning mot hundar och deras ägare. Brinner för jakt och träning av och med retriever och spaniel och så skriver jag med, om hundträning och vardagen med vår hundflock bland annat. Genom åren har vi fött upp några goldenkullar med, i väldigt liten skala och kan hända blir det labrador och cockervalpar i framtiden också. Vi får se. Välkommen att följa oss!
Åh nej, varför måste rävjäveln ta allt i sin närhet. Hen kan väl nöja sig med ett skrovmål, så man hinner reagera och vidta åtgärder. USCH vad rysligt att nästan alla era fina djur gick åt. Innan vi gav upp o slutade med höns hade rävjäveln tagit död på 20 av våra fina dvärgcochin samtidigt och spridit ut dem på gräsmattan – VARFÖR!!!!!
SORG på slottet…..
Vårt djupaste deltagande
Lena o Christer m flock